Mathilda har haft några jobbiga dagar veckor månader. Igår kväll tänkte jag att hon skulle äta upp snabbare om jag talade om för henne att det faktiskt är lite bråttom att komma i säng på kvällen. Låt mig uttrycka det så här: Det gick inte snabbare.
Och jag tänkte på en sak. Ibland är det så att hur bra vi än anpassar, hur många scheman vi än har, hur noga vi än har förberett och hur bra vi än tänkt igenom situationen innan så låser det sig. Utbrottet kommer ändå.
För trots allt är vi bara människor. Det händer att vi inte orkar, utan tappar tålamodet. Eller att vi inte upptäckte att dagsformen var i starkt vikande, och ställde alldeles för höga krav. Ibland tar Mathildas ork slut på en halv minut, utan att jag hann fatta vad som hände. Eller så läste jag inte hennes tankar rätt, idag heller… Särskilt den sista är svår att göra något åt. 😉
Med åren har jag lärt mig att konstatera mera och bedöma mindre. Jaha. Där gick det åt skogen igen. Det betyder inte att jag är en misslyckad förälder. Det betyder inte heller att Mathilda trotsar eller är omotiverad. Det betyder bara att jag är mänsklig. Ibland får jag inte till det rätt. Sånt är livet.
Huvudsaken är att jag gör det jag kan. Sen om det räcker eller inte… Det kan jag inte bestämma. Jag rår inte över verkligheten på det sättet. Jag kan bara göra mitt bästa, och så blir det som det blir. Precis så bra som jag kunde just då, varken mer eller mindre.
M som i underbar 
Fint skrivet! Är så tacksam över det du delar med dig av! Du skriver skitbra.
Med vänlig hälsning,Jenny
Tack Jenny! Det värmer!
Exakt det där behövde jag läsa exakt just nu. För just nu, känns det som att jag inte kan göra någonting rätt. HUR jag än försöker så blir det fel och trassel och gråt och trilsk. Och jag står där som en fågelholk och fattar på riktigt inte vad jag ska göra. Känner mig värdelös som inte vet, och som inte får till det. Men du har rätt. Att alltid få till det skulle vara omänskligt. Ibland blir det liksom som det blir, alldeles oavsett. Kram!
Kram! Såna där dagar och veckor och månader har vi också! ❤
Jag behövde också de orden. Med en neurotypisk, men högintelligent unge, som hamnar utanför i skolan mycket pga sin begåvning, och som av samma skäl har svårt att hantera att mamma ÄR den vuxna i vår familj, är konflikterna kanske annorlunda än för många av er andra. Men de finns, och de är många (jävlar, vad jag hatar skolan vissa dagar) och jag känner mig som världens mest misslyckade mamma. Tack för att du ger mig lite mod tillbaka.
❤ Det är inte lätt. En fin vän till mig sade en gång "Jag gör lika många fel som andra föräldrar. Bara det att med mina ungar märks det varje gång."
Det har jag burit med mig. Och det motar mammaskulden.