Det är inte ok att BUP ger ounderbyggda och felaktiga råd om mat

Ibland blir man helt matt. En np-förälder jag känner har precis fått rådet av BUP att:

”Ta sonens dator så ska du se att han äter. Ingen vill vara utan dator i all evighet, så ska du se att han till sist börjar äta. Man måste bara vara lite envis…”

Jag är i chock. Ett så fullständigt värdelöst råd. Om det inte handlar om en 30-125-åring helt utan minnesproblem eller exekutiva svårigheter, förstås. Dvs en välfungerande vuxen. Typ en BUP-psykolog. Fast en BUP-psykolog ska inte ge råd som går att tillämpa på henom själv, utan på de unga som behöver hjälp…

Matstörningar ingår i både adhd och autismspektrum. Inte nödvändigtvis ätstörningar. Men matstörningar. Det är välkänt och vad man gör kring dem är också välkänt: Tillrättalägger tillvaron för att minska stressen. Använder hjälpmedel för att göra perceptionsstörningar mindre. Serverar den mat som äts, när den äts. Försöker att hålla barnet över en viss kalorigräns, för att hen ska fortsätta att äta.

Ett bättre råd hade till exempel kunnat låta så här:

”Kan han äta någon annanstans? Kanske vid datorn? Så maten slinker ner utan att han tänker på det.”

eller så här:

”När man äter så här lite, då hamnar hjärnan i ett tillstånd som gör att man är väldigt nöjd utan mat och mår illa av mat. Därför måste prio ett vara att han får i sig rejält med kalorier i några dagar. Finns det någon sorts godis, kaka, efterrätt, glass, snacks som han gillar?”

eller så här:

”Jag kan skriva ut näringsdrycker och se till att du får träffa vår dietist om du är orolig? Hen är specialiserad på just mat och NPF.” (En sån dietist har vi. Underbar. Underbar!!!)

Men att ge ett råd som går ut på att om man tar bort en sak barnet gillar kommer hen att börja äta. Snälla. Vilken sten kröp det upp från? Alla som har något med matstörningar att göra vet att det finns ett utmärkt sätt att göra dem mångdubbelt värre och cementera beteenden som kan ta år att bryta: Kom med ”konsekvenser”.

Och okej att vem som helst på gatan inte vet det. Men BUP?! När jag går till BUP eller hab förväntar jag mig råd från proffs. Inte saker som nån helt vanlig förälder jag träffar på stan hade kunnat komma med. Och definitivt inte råd som är direkt skadliga.

Skärpning.

Annonser

21 responses to “Det är inte ok att BUP ger ounderbyggda och felaktiga råd om mat

  1. Lotte Marsiglia

    Alldeles rätt. Kan ju inte koppla mat med bestraffning. Du har säkert redan provat allt. Vi har gjort så att vi planerat veckomatsedlar tillsammans med önskemat. Eller så har jag gjort egna matsedlar. Efter det presenterar vi dagens mat på morgonen…ikväll ska vi äta detta. Har upplevt att ställtiden, förkunskapen har lättat upp ätandet. Man vet vad som komma ska. Vi har också hela tiden sett till att sonen haft pengar med sig så att när suget eller den sällan uppkomna hunger pockat på uppmärksamhet så har det funnits möjlighet att handla mat. Spelar ju egentligen inte ngn roll i det läget vad de äter bara de äter eller hur. Vi har också uppmuntrat småätandet. Ta gärna en macka, vill du ha lite chips, sugen på en fika, kanske en yougurtdricka, nu tror jag att det skulle passa att äta lite, kanske en chokladbit o.s.v. Jag tror detta småätandet kan skapa lite sug efter mer och så passerar man aldrig den förödande blodsockerdroppet som gör humöret och allt annat till ett elände. Vi har fortfarande en son som för det mesta blir arg när vi säger att nu ska vi äta, men han äter….

  2. Vansinne! Blir så trött på de läkare som säger att inga barn svälter sig själva, och blir han bara tillräckligt hungrig så äter han. Min son är ett levande bevis på motsatsen! 1 år på sond och nu endast mat om han får titta på tecknad film samtidigt.
    Du skriver att du har en bra dietist som är kunnig inom NPF. Det är ju precis vad jag har letat efter! Vill du dela med dig? 🙂

  3. Tyvärr är det nog extremt vanligt att man själv är den som kan mest både på bup och hab. Vet inte hur många ggr jag fått idiotiska tips som inte hjälper ett dugg. Man får söka svar på egen hand och hoppas de inte anser att man missköter sina barn när man inte gör som de säger.

    • Jag blir argare ju mer jag tänker på det. Om jag kom till läkaren och sade ”mitt barn har cancer”, då tror jag faktiskt att jag skulle få riktiga råd och riktig behandling. Inte nåt svammel om att äta mer broccoli.

  4. Vi hade tur att få träffa en bra barnläkare när vår son inte gick upp i vikt på två år men växte över 10 cm. Det var innan vår son fått sina diagnoser. Han frågade om det fanns någon mat som E vill äta. Sen fick vi rådet att ge honom det alternativet varje dag men även erbjuda honom av vår mat (men helt utan konflikter). Det blev vändningen för matstrulet för oss. Han åt nästan bara risgrynsgröt i ett halvår. Då var han runt 5-6 år och idag när han är 9,5 år äter han faktiskt de mesta bara vi inte blandar ihop maten. Vår dotter som är tre år med eventuell problematik men än så länge utan diagnos äter nästan alltid framför Tv:n. Häromdagen när vi skulle äta lasagne sa hon ”nej tack, jag känner inte igen den maten men jag kan ta tomaten”. Hon slipper så mycket stress då vår kunskap är en helt annan idag än när sonen var liten.

    • (y) Så härligt att höra tessi! Matstrul tar på så fruktansvärt mycket, att då få bra råd kan verkligen vända hela vardagen till något mycket bättre. ❤

  5. Mat är känsligt för många av våra npf barn. Hos oss har det varit matdagbok i mer än 8 år. Men vår problematik är inte att det skall ätas eller drickas i tid och otid eller när suget är för sonens problematik är att äta på bestämd tid och att de krav som är för att äta endast är att det är lagat från grunden, från hel köttbitt eller hel fisk, salladen går i av bara farten om den ligger i en egen skål brevid. Detta innebär ju att jag lagar mat ett par timmar per dag men han äter för 2 fast det syns inte! Men det var ett nytt uttryck jag lärde mig idag…matstörning inte ätstörning! Tack för all information. Tilläggas ska att sonen heller inte äter i skolan utan går hem och äter. Tack för din fina blogg!

    • Tack att du berättar! Det kan vara så oerhört olika mellan barn med NPF. Samtidigt är grunden densamma, att det är speciella saker som krävs för att tex mat ska funka.

  6. GAH! Jag blir mörkrädd av sådant där! HUR kan de inte veta bättre?

  7. Jag har ett bloggtips! Här är The Feeding Doctor: http://thefeedingdoctor.com/blog/

    Hon baserar sig bl a på Ellyn Satters forskning om ätande: http://www.ellynsatterinstitute.org/

    Det går ut på att göra så som tessis barnläkare sa. Den vuxna lagar maten och ställer fram den på bordet. Barnet tar själv vad som helst som hen vill ha och äter, utan att den vuxna kommenterar eller bestämmer regler. Ibland äter barnet inte alls, ibland bara makaroner, ibland typ broccoli och jordnötssmör eller nån annan konstig kombination, och ibland enligt tallriksmodellen. Det fina är att det jämnar ut sig! Forskning har visat att barn som får äta såhär faktiskt äter balanserat, om man tittar på vad de äter på en hel vecka. Vi är ju djur, kroppen vet vad den behöver.

    De här sidorna förklarar bra hur barn äter, vad man kan göra om barnet är en extrem matvägrare, hur barnets ålder påverkar, hur t ex sensorisk känslighet och funktionsnedsättningar påverkar, vad som händer om man tvingar dem att äta på ett visst sätt genom att straffa, tvinga eller belöna (man gör mat till nånting negativt och det funkar ju inte), hur man ska göra om barnet är besatt av godis eller mat, och massor med andra saker. Har lärt mig jättemycket!

    • Glömde ju nämnda det som tessis barnläkare sa. När man lagar maten så lagar man nån grej som barnet gillar, men de måste inte gilla allt. Om hen äter pasta så kan man mycket väl laga svår mat som pasta, brysselkål och musslor, även om barnet hatar skaldjur och grönsaker. Om man fortsätter att ställa fram t ex brysselkål många många gånger (medan man låter barnen äta som de vill utan att kommentera det överhuvudtaget) så kommer de antagligen att börja testa. De kanske börjar med att leka med den, känna på den, slicka på den och kanske till slut äta den. Man kan behöva testa MÅNGA gånger innan man vänjer sig vid en viss mat, det är inte misslyckat om de spottar ut brysselkålen första gången. Feeding Doctor tipsar om att lägga fram servetter så att man kan spotta ut om man vill – barnen vågar smaka mer om de vet att de inte kommer att behöva tugga och svälja om det är äckligt.

  8. Haha, ursäkta evangelismen, såg bara att The Feeding Doctor har startat upp en ny sida om barn som äter extremt begränsat, http://www.extremepickyeating.com

    • Åh ingen fara, jätteintressant! Med NPF är det ju tyvärr ofta så att skruven är dragen ännu några varv från extrem kräsenhet, så jag hyser inget som helst hopp om att brysselkål nånsin kommer att funka för lilla N som tycker att allt som är mjukare än en hårdmacka känns som slem i munnen (perceptionsstörningar). Men det hindrar mig inte från att ställa fram all mat på bordet ändå. Jag tycker det är ett utmärkt förhållningssätt! Inte göra maten till en stor grej, utan bara servera saker man vet att barnen äter blandat med sånt man egentligen inte har nåt hopp om.

      • Det är den nivån de syftar på när de säger ”extreme picky eating”, det handlar verkligen om barn som i princip inte äter nånting (t ex mindre än tio saker sammanlagt, eller bara en viss sorts ljust bröd och chicken nuggets) och får seriös ångest vid tanken på att försöka äta nåt annat. Det beror ju ofta på funktionsnedsättningar, t ex perceptionsproblem eller trassel med munmotoriken, så det tas upp rätt ofta i bloggen (och boken verkar ju bara handla om det, fast den har jag inte hunnit läsa). De är noga med att skilja på barns normala pickiness, mer måttlig picky eating (när barnet är begränsat men inte kraftigt ångestfyllt och kan äta ett hyfsat spann av alternativ) och extreme picky eating.

  9. Låter toppenbra! Det är ofta lite svårt att hitta realistiska råd till föräldrar som har kräsna barn. 😀 Så tack igen för tipset!

  10. Åh, vad arg jag blev när jag läste om BUP-psykologens råd! 😦
    Sedan blev jag dock väldigt glatt överraskad när jag läste kommentarerna. Att det finns så många underbara förstående föräldrar där ute. Önskar att jag fått växa upp med sådana. 🙂
    Har AS och hade som barn väldigt stora problem med mat, absolut inte ätstörningar, men ja, matstörningar, men fick jämt skäll för att jag var så himla kräsen. Har än idag ganska stora problem med maten, förutom AS så har jag IBS vilket ju inte gör saken enklare. Inte så kul när man är bortbjuden på middag och varje gång måste förklara innan vad man inte äter (det blir en lång lista) alternativt struntar i att förvarna och sedan kanske bara tar exempelvis broccoli och efterrätt. Tänk om folk kunde ha mer förståelse för matstörningar både hos barn och vuxna.
    Tack för ett superbra inlägg! 😀

    • Kul att du gillade det, Anna! Det är ju superupprörande alltså, både de kassa råden, och hur svårt det kan vara att få gehör för att man inte klarar att äta vad som helst… Men det finns också många fantastiska, förstående och pålästa människor. Tack och lov!

  11. Denna bra logoped på Folke Bernadotte har vi haft hjälp av. Skönt att dom som är proffs är medvetna om och påpekar att vården i stort inte har tillräckligt koll.
    http://www.svd.se/nyheter/inkorg/atovilliga-barn-stort-problem-for-varden_3478840.svd?sidan=1

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s