Om besvärliga föräldrar i skolans värld

Jag ser en tydlig skiljelinje, en obehaglig trend angående vilka föräldrar som får hjälp för sina barn och vilka som inte får det.

För att ett barn ska få hjälp i skolan ska föräldrarna väldigt ofta tillhöra en av följande tre grupper:

De som har stora sociala skills och starka sociala band till skolan. Det här är personer som får hjälp för att andra känner, gillar och litar på dem. De har kanske bort på orten i generationer, är kända, respekterade och omtyckta i samhället. Eller också är det helt enkelt skickliga på att skapa sociala band, trevliga, bra på att skaffa och behålla vänner, bra på att läsa av det sociala och välja rätt nivå på samtalet.

De som är viktiga. Kanske för att de har hög utbildning, är rika, kända – om så bara lokalt – eller på något sätt utmärker sig som VIP – Very Important People.

De som är bra på att få andra att göra som de vill, det som kallas manipulation. De här föräldrarna liknar de sociala föräldrarna i att de vet vad man säger och hur man för sig. De kanske inte är väldigt utåtriktade, har ett stort socialt nätverk, deltar aktivt i det lokala föreningslivet eller har en fast social förankring till skolan sedan generationer. Men de är bra på att skapa den där känslan av att det här, det löser vi tillsammans. De väcker sympati, en känsla av sammanhang, tillit och vilja till förståelse hos andra. De är helt enkelt skickliga på att säga och göra rätt saker i rätt sammanhang, för att få som de vill.

Sen finns en grupp föräldrar som har jättesvårt att få gehör i skolans värld, och det är de föräldrar som uppfattas som ”besvärliga”. Besvärliga föräldrar kan vi alla vara eller bli. Men vissa drag, ensamma eller i kombination, kan göra det extra lätt för andra att uppfatta oss som svåra att ha att göra med. Några exempel kan vara:

  • Osäkerhet – Är rädd för att stöta sig, vågar inte ställa krav, går med på saker utan att egentligen vilja det eller tro att de kommer att hjälpa
  • En tendens att köra över – Uppfattas som aggressiv, framfusig eller krävande, eller pratar i monologer, eller har ett sätt som skapar ”trotsreaktioner” hos samtalspartnern
  • För abstrakt – Är otydlig med vad som är det konkreta problemet eller den konkreta lösningen, rundsnackar, pratar om samhällsnivå eller politikernivå med dem som inte kan påverka det. Kommer aldrig fram till vad som faktiskt ska göras.
  • Den klagande – Berättar om allt som blev fel, från stort till smått, och pratar allmänt i negativa termer.
  • Detaljsyn – ser inte de stora sammanhangen. Har svårt att hålla diskussionen på en nivå som handlar om vem som ska göra vad eller hur olika saker hänger ihop. Fastnar ofta i detaljer som andra kan uppleva som irrelevanta eller obegripliga.
  • Stresskänslighet – Reagerar med starkt försämrade funktioner vid stress. Här kan vi även räkna in perceptionsstörningar, att ha svårt att orka med många intryck, ljud, ljus, tal osv. Det kan göra ett vanligt möte till en väldigt svår situation att navigera i.
  • Affektreglering – Svårt att orka med upprörda känslor, kan brusa upp lätt eller bli stum, eller reagera på oväntade sätt.
  • Inflexibilitet – Behöver tid att ändra sin plan när det inte blev som tänkt. Säger ofta nej till saker hen inte kommit på, och behöver tid för att kunna ändra till ett ja. Andra tolkar det lätt som att personen måste ha sista ordet, måste ha sin vilja igenom osv.

Det finns säkert mycket mer. En del är till och med personkemi, vissa personer har instinktivt svårt för vissa andra personer, oavsett hur trevliga andra tycker att de är.

Vad vill jag då säga med detta? Ska föräldrar ändra sig? Nej, min poäng är snarare denna:

Precis som vissa barn väcker positiva känslor, och andra negativa, väcker vissa människor oftare än andra vår sympati och samarbetsvilja. Medan andra irriterar oss, får oss i försvarsställning eller gör att vi känner oss överväldigade.

Man skulle kunna säga att de föräldrar som har svårast att få hjälp, det är de som egentligen har svårast i kontakten med skolan. Och det är oftare som dessa föräldrar har barn med NPF än till exempel de väldigt sociala föräldrarna, eller de viktiga, eller de som är bra på att få sin vilja igenom. För att vissa av de drag som gör att andra kan uppfatta en som ”besvärlig” går helt enkelt går i arv, även om de kan visa sig på andra sätt hos barnet. Och mer än 30% med befolkningen har minst ett autistiskt drag enligt diagnoskriterierna, eller uttryckt på ett annat sätt: Alla människor har en personlighet. Alla människor har sina egna små särdrag.

Det innebär att även om föräldrar till barn i behov av särskilt stöd kanske inte har egna diagnoser, har de antagligen till viss del samma drag som personer med NPF. Du som är uppmärksam har säkert redan känt igen dem i listan. Varje punkt är sådant som kan förekomma på grund av NPF. Som en del i en funktionsnedsättning.

Det är klart att det är bra att försöka ändra sig själv, men har man väldigt svårt med en viss sak kan det nog vara ett långsiktigt arbete. Visst kan det vara viktigt att försöka testa nya strategier, som att vara mer framfusig, hålla tillbaka, försöka vara mer konkret eller mer abstrakt, vänligare, lyssna mer eller tydligare i vad man vill. Men på det stora hela finns det kanske inte alltid en reell möjlighet att ändra vår personlighet i de korta tidsspann som skoltiden ändå handlar om.

Så rätt många föräldrar är nog som de är, för att de har svårt med vissa saker, fast lätt för andra. Och en svårighet på ett visst område, eller kanske en funktionsnedsättning, innebär ju per definition att något är mycket mer svårt för en person än för de flesta andra. Den som föreläser i monolog för andra är antagligen inte så skicklig på att ta in andra i samtalet. Kanske vet hen inte ens om att andra väntar på att få prata, eller blir irriterade av att inte få en syl i vädret. Och framför allt är det inte en sak som personen kan ändra på. Hen gör redan sitt bästa, men det räcker inte helt.

Så ska de ”besvärliga” föräldrarna ändra sig? De ska självklart göra sitt bästa. Men mer än så kan ingen människa göra. Och föräldrar har inte betalt för att ha att göra med pedagoger och rektor. Det är något de måste ändå, för att de har barn med svårigheter. De har ingen professionell roll, ingen organisation i ryggen och kanske inte ens någon större kunskap om skolans värld.

Men pedagoger och rektor har betalt för att ha att göra även med ”besvärliga” föräldrar. Så är det. Fast ibland, när vi har att göra med personer som har specifika svårigheter, som de ovan, då väcker de känslor hos oss. Känslor av irritation, att bli påhoppad, maktlöshet eller otillräcklighet. Och det blir svårt att minnas att vi inte är i en social relation, där jag kliar dig på ryggen om du kliar mig på ryggen, och jag är trevlig mot dig så länge du är trevlig mot mig, utan i en professionell relation. En maktrelation, där skolans sammantagna makt över förälderns vardag är större än förälderns sammantagna makt över skolans vardag. Och där du som upplever en person som besvärlig antagligen har en större möjlighet att ändra ditt sätt att reagera på föräldern, än den föräldern har att ändra sitt sätt gentemot dig.

Så det jag föreslår är detta:

Du förälder. Gör ditt bästa för att vara vänlig, rak, konkret och lyhörd i diskussionen med ditt barns skola. Försök att komma fram till gemensamma lösningar. Berätta om det du tycker fungerar, det som är bra, och visa uppskattning för det arbete som skolan lägger ner. Ha förståelse för att det inte alltid är lätt att mötas i en situation där alla inblandade parter känner förtvivlan och otillräcklighet, och att det påverkar vilket bemötande du får. Men försök att ha en ömsesidig kommunikation. För att det vinner ditt barn ofta på. Ditt barns skola gör antagligen sitt bästa. Vad behöver de av dig för att göra ännu bättre? På samma sätt som du behöver vara ditt barns pedagog, behöver du vara din skolas pedagog. Om du vill nå fram.

Du pedagog eller rektor (eller skolchef, eller fritidspedagog, eller…) : Gör ditt bästa för att försöka se bortom vissa personlighetsdrag, särskilt de som retar dig. Den förälder du möter kanske redan gör så gott hen kan, och ändå blir resultatet att du känner dig illa till mods. Den känslan är din. Den kan bara du göra ditt bästa för att borste ifrån. Ni behöver inte bli bästisar och bundisar, men faktum är att du har större ansvar att se förbi ”besvärliga” personlighetsdrag hos föräldrar, större än föräldern har att vara ”trevlig” eller säga rätt saker. Ibland måste du plocka fram din allra bästa pedagog i samtalet. För på samma sätt som du behöver vara barnets pedagog, behöver du vara förälderns pedagog. Om du vill nå fram.

Annonser

8 responses to “Om besvärliga föräldrar i skolans värld

  1. Mycket tankvärt. Jag är både förälder och lärare ( dock ej inom grundskola). Mycket förändrades i mitt synsätt på jobbet och relationer med barn och föräldrar när jag själv fick barn. Blev också mycket förvånad hur det funkar på förskolan. Nu väntar skolstart och hittills är bemötandet över förväntan, men vi har ju inte börjat än…

  2. Träffsäkert!! Tyvärr sant, jag som blir stum har jättesvårt att nå fram. 😦

  3. Tack för detta inlägg! Känner igen mig!
    Svårt att bestrida min sak och blir istället tyst…å ”ger” med mig!! I Sonens skola framförallt. Tvärtom i hemmamiljö!

  4. Hej!

    Intressant, men jag förstår inte riktigt hur detta är annorlunda från resten av världen? Generellt får väl de med ovanstående skills det lättare för sig, och det kanske inte är så konstigt?

    • Det gör det inte. Vilket är problemet. Skollagen är rätt tydlig på att barnets behov av stöd ska avgöra stödåtgärder i skolan. Därför är det anmärkningsvärt att det ska hänga på förälderns personlighet. 😉

  5. Du är klok som vanligt, Tina!

    Eftersom jag jobbar i skolan nu, men är ganska ny i den världen, vill jag tillägga att här behövs information och utbildning. Tyvärr är de flesta av oss lärare och skolledare bara ”vanliga människor” när det gäller npf. För att inte tala om skolpolitikerna, som ställer pengar till förfogande (eller inte), de har sina privata åsikter om ifall npf över huvud taget finns eller ej…

  6. Pingback: Om besvärliga föräldrar i skolans värld | M som i underbar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s