Den största funktionsnedsättningen: Brist på kunskap #barnibehov

Morgonens bästa fråga står min elvaåring med autism för: ”Mamma. Varför gör vissa skolor inte så att barn kan gå i skolan? För det står faktiskt i lagen att skolorna MÅSTE anpassa så att även barn som har en svårighet ska kunna gå i skolan.”

Jadu… Vi hamnade i en lång diskussion om att kunna vs att vilja, om att inte förstå, och om vad en funktionsnedsättning egentligen innebär. Mathilda kom fram till att de vet nog inte bättre. Och det är nog den bästa förklaringen jag kan ge också. När de som bestämmer har tillräcklig kompetens för att förstå vad som behöver göras, då kan de också lösa det. Men utan det har de ingen reell möjlighet.

Ibland är brist på kunskap den största funktionsnedsättningen av alla.

Annonser

8 responses to “Den största funktionsnedsättningen: Brist på kunskap #barnibehov

  1. Tyvärr så. Och tyvärr så är ju kunskapsbristen ypperlig att ta till i budgetförhandlingar i kommunerna.

  2. Jag är rektor och har många elever som behöver anpassningar av olika slag. Jag upplever att min personal och jag har mycket kunskap om olika funktionsnedsättningar. Vi har bra stödfunktioner i kommunen. Men ändå lyckas vi inte så bra som jag önskar!
    En förälder uttryckte en gång: -”Ni måste väl ha haft hundratals barn med adhd, varför kan ni inte få ordning på det här.”
    För mig gäller att jag måste ha kunskap om varje enskilt barn, det går inte att vara generell. Olikheterna är större än likheterna.
    Du är så klok, Tina, jag lär mig så mycket av dig och dina beskrivningar av vardagen. Tack för att du delar med dig så öppet, ärligt och spontant. I förlängningen gör det du skriver skillnad för mina elever här på skolan.

    • Ulla, jag håller med dig helt! Varje barn är unikt, därför måste man både ha goda generella kunskaper och dessutom förstå sig på varje barn. Och det är ju ett pussel, för det finns inte något barn som tydligt, logiskt och uppspaltat kan tala om för oss vuxna exakt vad de behöver, och i synnerhet inte barn med vissa svårigheter! Och att ligga utanför ”normalspektrat”, det betyder per definition att man ser en större variation i gruppen barn med funktionsnedsättningar än gruppen som utgör normalspektrat. Och vi normala är ju rätt olika till att börja med också! 😀

      Jag tänker också att kunskapen behövs högre upp. Så att man får stöd, utbildning, budget osv för det som behövs.

  3. Så sant! Jag är övertygad om att det är på grund av kunskap och bemötande som min son numera i sin nya skola kan vara som vilket annat barn som helst. I gamla skolan hade han assistent 100 % och enskild undervisning, ändå hände det saker varje dag… I nya skolan har han inte ens resurs! Värt att tillägga är att i gamla skolan var de endast 9 barn i klassen, i nya skolan är de 28-30 barn och ändå funkar allt klockrent!

    • Så härligt att höra att det funkar nu Cecilia! Många gånger är det ganska lite som behövs. Tyvärr blir det ofta så att man försöker sätta in ”fel” små åtgärder… Och i stället landar i stora åtgärder, som inte heller räcker, för att de inte heller satt fingret på det som verkligen behövs.

      • Ja, precis! När den allmänna uppfattningen på skolan är att man måste kunna förstå skämt och klara förändringar så spelar det inte så stor roll att man får stödinsatser insatta, särskilt inte när stödet består av en nya person varje vecka… Det behövs så lite för att det ska fungera bra, kunskap och bemötande 🙂

      • Exakt så! För många med NPF är ju själva kunskapskraven i sig inget jättestort problem. Men resten. Miljön. Det sociala. Otydligheten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s