Föräldraskapets tre bästa ord

Jag brukar lite skämtsamt säga att föräldraskapets tre bästa ord är, i ordning från det viktigaste till det minst viktiga, ”jaha”, ”ojsan” och ”okej”.

Jaha. Som i jaha, så tycker du. Jaha, det är så du resonerar. Jaha, så upplever du det. Jaha, jaså, jaja. Så kunde man också se det, alltså. Jaha, nu klantade jag till det igen. Jaha, bättre lycka nästa gång.

Jaha är konstaterande, utan att vare sig gå med på eller fördöma. Det är neutralt. Som föräldrar behöver vi stora mått acceptans inför det faktum att jag inte är som du, och att du inte är som jag. Att saker ibland bara händer, utan att vi behöver hitta syndabockar eller späka vare sig oss själva eller våra barn. Att vi inte befinner oss i en tävling som ska vinnas, om vem som har rätt eller fel. Och att det som sker inte alltid behöver värderas, det kan i stället konstateras. Jaha.

Ojsan. Nu hände nåt här som jag nog skulle kunna vråla nej om. Eller varför-kan-ni-aldrig-se-er-för. Eller men-kan-du-aldrig-lära-dig-att. I stället väljer jag att säga ojsan, hoppsan! För såna där andra utrop, de hjälper ju inte så bra. Oftast hjälper de inte alls.

Men ojsan, det är ett fint litet ord, det. Kort. Lätt. Rullar bra på tungan. Helt enkelt ett perfekt ord att utropa, medan man tänker ut nåt bättre att säga än hur-många-gånger-ska-jag-behöva-tala-om-för-dig-att… Fler ojsan och färre totalt ogenomtänkta utrop åt alla familjer, det tycker jag!

OK. Vi kan göra det på ett annat sätt än jag tänkte från början, det funkar lika bra på ditt sätt som på mitt. OK, det kan jag gå med på. OK, det är en kompromiss som jag känner mig nöjd med. OK, visst, jadå, jajamen, absolut, det var ett riktigt bra förslag!

Okej är ofta en betydligt mer meningsfull reaktion än reflexmässiga nej. I synnerhet om vi vill lära våra barn att fatta gemensamma beslut i stället för att fastna i ett ensidigt bestämmande. Inflexibla barn behöver flexibla vuxna. Det är inget fel på att säga okej till det man faktiskt är okej med, och spara på nejen till det man inte alls är okej med. Föräldraskapet är inte ett krig mellan barn och vuxna, det är en samarbetsövning. Så oavsett vad maktkåta förståsigpåare vill ha det till är OK ett strålande ord.

Det finns förstås andra ord. Stora ord, som jag älskar dig, och viktiga ord, som förlåt. Men de här tre är som en liten schweizisk armékniv: Bra i alla möjliga situationer där det behövs lite mer neutrala konstateranden, lite mindre negativa utrop, och lite mer samarbete.

Annonser

5 responses to “Föräldraskapets tre bästa ord

  1. Himla klokt skrivet! Jag tror över lag att relationer mår bra av att vi försöker vara sansade just när det har hänt något. Ofta vet ju personen ifråga mycket väl om att något faktiskt gick på tok. Att i den stunden bli upprörd och skrika gör ju saker vara värre.

    Ibland tänker jag på Karlsson på taket som säger ”Det är ju bara en världslig sak.” Jag försöker spara de tyngre orden till det som verkligen är viktigt …

  2. Eller så slutar vi dalta och sätter upp klarar regler.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s