Opraktiskhetssyndromet

Det här med att ha sådana svårigheter med koncentration, impulskontroll och arbetsminne att man kvalar in i ADHD-ligan är stundtals rätt besvärligt. Jag skulle vilja gå så långt att jag kallar ADHD för ett opraktiskhetssyndrom. Det är helt enkelt sjukt opraktiskt att ha en hjärna som liksom inte påminner en om rätt saker, i rätt tid. Får jag illustrera med en händelse från den senaste tiden?

Jag gjorde en ny morgonrutin med nya hålltider. Då och då behöver planen nämligen revideras, och jag hade insett att det var dags. Jag ritade upp de nya hålltiderna på ett papper, med en ny, innovativ spiraltidsvisning.

Planen blev bra. Den var visuell. Den var tydlig. Den gjorde både maken och barnen väldigt nöjda, faktum är att Mathilda blev så förtjust att hon krävde att få en egen, omedelbart.

Åter till detta med koncentration och arbetsminne, då. Man kunde ju tänka att eftersom jag flyttade hela familjens hålltider på morgonen skulle jag också ha ställt om larmen i mobiltelefonen, eller i alla fall väckarklockorna. Det gjorde jag inte. Tanken slog mig aldrig. Och inte ens på morgonen, när det nya schemat skulle användas, insåg jag omedelbart varför det nya schemat inte höll, varför tiden helt enkelt inte räckte till. (Det är okej att fnissa nu. 😉 Eller till och med skratta högt…)

Opraktiskt är bara förnamnet. Suck.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s