Läsning om lågaffektivt bemötande

Jag fick en fråga om var man kan hitta böcker och länkar om lågaffektivt bemötande, och insåg att jag inte ens använder taggen, trots att sättet att tänka genomsyrar hela vår vardag. Jag avser att tagga upp bloggen lite mer kring ämnet, men tillsvidare har jag några tips i alla fall, nedskrivna i all hast. 🙂

Ska man läsa en enda bok om lågaffektivt bemötande är min favorit fortfarande ”Problemskapande beteende vid utvecklingsmässiga funktionshinder” av Bo Hejlskov Elvén. Även om han skrivit andra, på vissa plan mer lättillgängliga böcker, förblir denna en av de absolut bästa. Den blandar praktisk vardag med teori och forskning på ett tydligt och intressant sätt. Hans blogg innehåller också många guldkorn, hejlskov.se

Bo är kul att läsa och ännu roligare att lyssna på, men på nätet är han inte så väl representerad vad gäller filmklipp. Sveriges Psykologförbund/SACO har spelat in en kort föreläsning med Bo Hejlskov Elvén som handlar om problembeteenden i skolan. I samband Stora Psykologpriset 2013 berättade Bo lite grann om sitt arbete. Det finns också några kortare filmklipp på youtube, vimeo och liknande.

Explosiva barn” av Ross W Greene är en jättebra bok, men liksom ”Sagan om Ringen” tar den typ tretusen år innan det händer nåt ;). Häng kvar de första hundra sidorna – de är en bra grund, och det blir det roligare sen – och försök under resten av boken att stå ut med att Ross ibland är otroligt omständlig när han skriver, blir mitt råd. Det finns mycket tänkvärt, intressant och viktigt i boken.

Ross W Greene är också en riktigt rolig föreläsare. Lite grann ligger det kanske i ämnets natur, när man jobbar med att undervisa om saker som ”Hur jag kan ändra mitt beteende och få människor att reagera som jag vill” vore det lite märkligt att vara trist som föreläsare, kan jag tänka. Eller i alla fall en aning ironiskt. 😀

Det finns rätt många föreläsningar med Ross Greene på nätet, till exempel på youtube och på hans sida livesinthebalance.org. Jag har hört att ”Vilse i skolan” ska vara väldigt bra, av samme författare, men bara bläddrat i den än så länge. Den där läsehögen, du vet, som bara växer och växer. 😉

Low arousal approach kan man förstås googla på, och lågaffektivt bemötande, även om det är lite mer sparsmakat.

Här på M som i Underbar kanske de här texterna kanske kan vara en introduktion till lågaffektivt bemötande i vardagen:

Du kan också läsa mer i kategorierna Lågaffektivt bemötande och Anpassning.

Kom gärna med fler tips i kommentarerna!

Annonser

12 responses to “Läsning om lågaffektivt bemötande

  1. Lotte Marsiglia

    ”Vilse i skolan”ska du ta dig tid att läsa. Det är ytterligare en väckarklocka för alla som möter barn, ungdomar och även vuxna. ”Beteendeproblem o skolan” är nästa bok att sätta tänderna i om man vill lära sig om lågaffektivt bemötande. Själv praktiserar jag metoden i mitt dagliga arbete i skolans värld, det ger bra resultat. Båda böckerna borde vara obligatoriska på lärarutbildningar över hela landet.

  2. Pingback: Beteendeproblem i skolan | Pearltrees

  3. Hej!
    Åh jag gillar verkligen din blogg! Att kunna följa och läsa om de situationer som uppstår i din vardag är spännande och intressant. Jag tar med en hel del av ditt tankesätt och aggerande i mitt arbete. Känner igen mig så väl i olika situationer som uppstår!
    Har du något tips på utbildning inom autismspektrum, vi är ute och letar utbildning (grundläggande- problemlösningar)?

    • Hej Louise! Kul att du gillar bloggen! Habiliteringar och BUP brukar ha grundkurser kring autismspektrum, men bemötandekurser är det olika med ute i landet.

      Ibland blir man rekommenderad nåt i stil med COPE eller Komet, som kan vara jättebra eller totalt kontraproduktivt beroende på ledarnas kunskap och erfarenhet. Det finns egentligen inget vetenskapligt stöd för den sortens metoder vid autismspektrumtillstånd, utan bara med ”vanliga” barn. Man får använda sitt sunda förnuft och om det inte funkar för ens barn, då funkar det helt enkelt inte. (Den största vinsten av de flesta ”uppfostringstips” brukar vara att den vuxne blir mer lugn och tydlig. 😉 )

      Attention och Autism- och Aspergerförbundet brukar anordna föreläsningar och liknande. Det brukar vara bra. Föräldragrupper brukar också vara givande. Hoppas ni hittar nåt bra, berätta gärna hur det går!

      Tina

  4. Jennyinthewoods

    Så intressanta tips om lågaffektivt bemötande! Och väldigt bra skrivet om Solna centrum! Skulle också vara intressant att höra vad du tycker om föräldrakurser typ komet. Har själv inte varit på någon men har fått förslaget att gå ett par gånger.
    Tack för att du skriver!

  5. Hej Jenny! Kul att du gillade det! Som jag skrev alldeles ovan till Louise så beror den sortens kurser ofta alldeles på vad ledarna har för kunskap och erfarenhet. Det kan bli jättebra, om man har en djup NPF-kunskap och kan anpassa kursinnehållet till detta, och det kan göra allt mycket värre, om det går ut på att lära ut hur ”vanliga barn” reagerar på saker som positiv förstärkning, belöning och bestraffning. Som tumregel kan man säga att går ledarna ut och pratar om att föräldrarna måste ta makten eller nåt liknande, då har de nog inte riktigt fattat problematiken. 😉

    En funktionsnedsättning betyder per definition att personen inte kan lyckas genom att ”försöka lite mer” och att vanlig ”träning” inte räcker. Ett barn som har en funktionsnedsättning inom det kognitiva området reagerar annorlunda och behöver därför ett annorlunda bemötande för att kunna lyckas, utvecklas och lära sig nya färdigheter som leder till ett bättre beteende.

    Om man utgår från att ett barn har en utvecklingsförsening – som oftast är det som leder till en nedsättning – när det till exempel gäller saker som impulskontroll, att förutse konflikter, kontrollera sin känslonivå (affektkontroll) och lära av sina misstag, tja, då blir ju mycket av det vi normalt sett kallar fostran rätt meningslöst. Och i ärlighetens namn var det för många av oss så att det var själva orsaken till att vi sökte hjälp och utredning till att börja med, för att det ”vanliga”, det som fungerade på oss själva eller våra andra barn, helt enkelt inte funkade på det här barnet.

    Att till exempel bestraffa barn med kognitiva nesättningar vid problembeteenden har i studier visat sig öka problemen, ofta två- eller tredubbelt, och i princip omgående. Så kurser som förespråkar sånt betackar i alla fall jag mig för.

    Vad olika barn och ungdomar med NPF klarar är väldigt olika. Därför behöver vi lära oss hur vårt barn och vi själva fungerar, förstå vad olika beteenden kommer sig av, och bygga på det som fungerar, inte på vad någon expert säger

    Om det vi gör inte leder till inlärning, utveckling, färre utbrott per dag, lindrigare konflikter och att livet blir enklare, då har jag bara ett tips: Sluta. Oavsett vad det kallas. Det som inte fungerar förtjänar ingen plats i våra familjer.

  6. Pingback: Om att aldrig hamna i Solna Centrum. Eller i våldsamma situationer. | M som i underbar

  7. Pingback: M som i underbar | Pearltrees

  8. Åh, var på en föreläsning med Bo i höstas, var den bästa föreläsningen jag vart på, och då har jag vart på många 🙂

  9. Pingback: Beteendeproblem i skolan | Pearltrees

  10. Pingback: Vilken bok ska man läsa om lågaffektivt bemötande? | M som i underbar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s