Etiketten, den efterlängtade.

Skoldag. Lunch. En paus i jobbet, men givetvis inte i NPF-tillvaron. Jag funderar lite över hur jag ska förklara mig, över vem jag är. Jag har inte Aspergers syndrom; faktum är att det är svårt att passa in mig i någon av autismspektrumdiagnoserna, och det vet jag eftersom jag har gjort en så kallad ”bred NPF-utredning” med resultatet ”ADHD” för några år sen.

”Man kan inte precis kalla dig normal…”, sade min rare psykiater medan han skummade testresultaten, över glasögonen, och med glimten i ögat. ADHD var klockrent. Autism, not so much.

Ändå är jag rätt aspig, även i jämförelse med nära vänner som de facto har diagnosen. Inte över hela fältet, inte över alla kriterieområden… Men vissa drag, vissa av mina egenheter, de går långt bortom vad som rimligtvis kan kallas ADHD. I vissa avseenden är jag helt enkelt drottningen av Aspergirls.

Jag har inte Aspergers syndrom. Men man kan inte precis kalla mig normal. Så vem är jag? Hur förklarar jag, för den det berör, att tja, i det här fallet vore det kanske mest meningsfullt att tänka autismspektrumtillstånd?

På ett av forumen jag är med i skymtar en rubrik förbi: ”Svennys flickor”.

Och det slår mig att så är det. Jag är en av Svennys flickor. Lättnad. En känsla av jubel i magtrakten.

Den där etiketten ni vet, som ska vara så stigmatiserade, förfärlig och fackindelande? Den kändes rätt najs, måste jag säga. Svennys flickor. En sån är jag.

Annonser

2 responses to “Etiketten, den efterlängtade.

  1. Jag har tänkt att vore det inte bar att strunta i de specifika diagnoserna som autism och adhd, och istället lista ett antal egenskaper som man kan ha svårt med, och så får en person typ ”poäng” för varje egenskap man har svårt för, och på det sättet får man en NPF-gradskala, istället? För det känns som att diagnoserna går in i varandra, och många har mer än en diagnos, och många är inte klockrena åt ena eller andra hållet.

    • Det är ungefär så som det nya diagnossystemet är tänkt att fungera, fast bara för autism. Det vore nog önskvärt att utöka det sättet att tänka.

      Egentligen är ju själva diagnoserna som stjärnbilderna, slutsatser som människor dragit av att se vissa punkter i närheten av varandra tid efter annan. I realiteten finns ytterst få som enbart fyller en diagnos eller enbart har problem inom ett diagnoskluster.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s