Att prioritera är att välja bort

Jag hade tänkt att jag skulle skriva något om december. Nån gång i början av december. Kanske något klokt om hur man bäst överlever julsäsongen, något om hur scheman och tydlighet och rutiner blir ännu viktigare när tempot skruvas upp och ovanliga julaktiviteter tar plats i både skolan och hemmet. Ovanligt är inte precis mina barns favorit.

Eller så kanske jag skulle komma med några exempel. På alternativa jular, hur man kan tänka, att prata om att det är väldigt lite man egentligen måste.

I stället har jag tillbringat december med att hålla mig hårt i relingen när vardagsbåten plötsligt kastade sig nerför en vildfors. Mathilda har haft ett par förfärliga veckor, med trötthet, hosta och utbrott. Och utbrott igen. Och ännu mera utbrott. Det känns som att vi kastats flera år bakåt i tiden.

Jag vet att när december är över, när skolan börjar igen, när vardagen återgår till det normala, då kommer vattnet att sluta virvla och färden att lugna sig något. Men tills dess gör jag det som livet i en familj med extra allt har lärt mig: Jag prioriterar.

Att prioritera betyder att välja bort. Att göra det viktigaste och lämna resten. Så bloggandet har fått vänta den här december.

”Det är väldigt lite man måste”, brukade min pappa säga när jag var liten. ”Man måste andas, man måste äta och man måste bajsa… allt annat är valbart.”

Vi bubblar in oss i vår lilla familjebubbla och väntar på att strömvirvlarna ska lugna ner sig. Och jag väljer bort allt som inte måste göras, av yttre skäl, som att maten måste stå på bordet, eller av inre, som att utan lugnet och tystnaden och de ensamma timmarna mitt i natten går jag sönder.

Så i stället för att önska dig en god jul och ett gott nytt år vill jag önska  dig förmågan att välja, och välja bort, med Reinhold Niebuhrs ord:

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

 

Annonser

5 responses to “Att prioritera är att välja bort

  1. Pingback: Proffsiga föräldrar och vikten av att se prioritering som en färdighet | Patientperspektiv

  2. Tack för ordspråket! Extra allt finns också i min familj, och jag är i mitten……mellan egen mamma o eget barn…….

  3. Tack!
    Ett par veckor kvar till normala dagar. I år vet jag inte hur jag ska orka…Men på nåt sätt gör jag ju det. Strömvirvlarna är oerhört svåra i år!

  4. så bra beskrivet, vi har tackat nej till mer än hälften av decembers aktiviteter man både vill och i andras ögon ”bör” vara med på och ändå hade vi inte skalat bort nog i år märkte vi ( rätt väl….) Man lär så länge man lever och man får bara koncentrera sig på överlevnad och försöka komma ihåg och tänka om till nästa år…. Kram på er!

  5. Fantastiskt att kunna läsa om någon som har det ungefär som man själv! Det blir många, för andra, obegripliga och kufiska situationer att förklara sig ur hela tiden. Varför ens barn inte äter hamburgare på kalaset, eller varför vi inte bara kan resa hit eller dit och sova över. Och det här med julen…. Jag har svettats hela hösten över hur jag skulle lyckas få ihop det! Julklappar måste det ju i alla fall bli! Maten bryr sig ingen i familjen (3/5 adhd/autism) om ändå. Men nån gång ska de köpas… Och även på själva julafton finns vardagliga rutiner vi inte kan hoppa över.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s