Stigande krav

Mathilda är ursinnig. Hannah och en kompis leker med HENNES kooshboll, och jag som står och grejar med kladdigt spraylim har sagt att jag ska byta ut kooshbollen som barnen leker med mot en annan som är min så fort jag fått rent händerna, men att jag gör det för att vara snäll, för den ÄR inte hennes och hon bestämmer inte över den.

Pang, smällde dörren till hennes rum igen. Och jag bara ler. För det är nog första gången jag ens tänkt tanken att nämna att hon faktiskt ställt ett krav på något som inte rättmätig tillhör henne, och jag ser att hon har uppfattat att det är så. Det var i och för sig ett överdrivet krav jag ställde tillbaka på henne, att kunna hantera den informationen, det inser jag av reaktionen. Men bara det att jag gjorde bedömningen att det skulle kunna fungera, att jag kunde chansa på en sådan sak, det säger något om Mathildas utveckling.

Femtonåringen undrar vad som står på.

”Jag är världens sämsta mamma tydligen”, säger jag, fortfarande småleende, nästan lite hög på insikten om vad jag nyss upptäckt. Att det går framåt med utbrotten, om än med myrsteg. Att det går att töja på gränserna, om än ytterst lite i taget.

”Är inte det varje mors plikt?” svarar han med oskyldig uppsyn.

Och jo. Så är det nog. Det är i alla fall den här mammans plikt att ställa precis så höga krav som hon tror att barnet kan klara av, och varken mer eller mindre. Tyvärr blev det för mycket den här gången. My bad.

Eftersom varje misslyckad situation omedelbart bör följas av en pedagogisk planering tänker jag för mig själv att imorgon skippar jag den upplysningen i stunden och tar det när hon är lugn i stället. På prov. Kraven behöver visserligen vara stigande, men de får inte bli så höga att hon inte klarar av dem.

Annonser

3 responses to “Stigande krav

  1. Hej!
    Jag måste bara säga hur bra du är. Jag gillar din blogg och tycker det är intressant hur du skriver om din familj. Jag har bara normalstörning med lite för känslig personlighet men känner igen mig själv och min omgivning i mycket du skriver. Kan du inte skriva Livsboken med kognitiva life hacks? Jag köper.
    Hälsningar
    Marie

    • Hej Marie!

      Tack för dina vänliga ord. Och vilken rolig bokidé! Kognitiva life hacks, det låter ju hur spännande som helst. 😀 Några förslag på särskilt viktiga kapitel?

      kram!

      Tina

  2. Pingback: Läsning om lågaffektivt bemötande | M som i underbar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s