Gästbloggare: ”Men vaddå, är det något som ditt barn själv får välja?”

Ibland slår det mig att jag glömmer bort för vems skull jag försöker så hårt. Försöker att få iväg virveln till skolan alltså.

Är det för hennes?

För min?

För att hennes pedagoger tycker det är bra att hon är där?

För att mitt jobb inte ska behöva få merarbetet med att skaffa och hantera en vikarie?

Eller helt enkelt för en kombination av ovanstående och den starka känslan att ”man ska gå i skolan”?

Varje gång mitt barn inte går till skolan kommer känslan av att misslyckas sköljande över mig. Att det är jag och enbart jag som förälder som ansvarar för att mitt barn ska vara i skolan ger slutsatsen att om barnet inte är i skolan så är det mitt fel.

”Men vaddå, är det något som ditt barn själv får välja?”

Känslan av att ringa arbetet och tala om att jag vabbar.
Känslan av att ringa skolan och tala om att virvel inte kommer.
Det är samtal som jag drar mig från att ringa.

Men så tar jag ett steg tillbaka och försöker se på hur livet ser ut kring virvel nu och tänker logiskt. Det är självfallet att hon inte klarar annat än hemmets skyddande väggar just nu, kanske bara idag men kanske några dagar till.

I helgen som var så sov hon borta från oss för första gången på nästan ett år. Det gick jättebra, men det är annorlunda och ovant och efter snart tio år med virveln så vet vi att någon form av ”baksmälla” alltid, alltid, alltid kommer efter annorlunda och ovana saker och är helt oberoende om det gått bra eller inte.

Den här veckan fyller fadern 40 år vilket inte heller hör till vanligheterna.

Tre av hennes lärare är bortresta och vikarier är på plats i skolan. Behöver jag förklara den biten närmare?

Dessutom så närmar sig december. Ungefär en vecka kvar och är det något jag lärt mig så är det att allt som rör december skapar stress, även om det är den månad som till synes är den bästa.

Så det är inte så konstigt att krafterna tar slut. Att allt som går är att ligga i mammas famn och snyfta att hon inte orkar mer. Vi pausar livet helt enkelt, vägrar känna skuld och vägrar öka MIN stress över vår paus. För såhär ser vårt liv ut och för oss är det viktigt att visa våra barn att vi är lyhörda för deras energinivåer och känslor. Det handlar om respekt för barnet och individen. Vi är inte lata.

Annonser

3 responses to “Gästbloggare: ”Men vaddå, är det något som ditt barn själv får välja?”

  1. ”I helgen som var så sov hon borta från oss för första gången på nästan ett år. Det gick jättebra, men det är annorlunda och ovant och efter snart tio år med virveln så vet vi att någon form av
    ‘baksmälla’ alltid, alltid, alltid kommer efter annorlunda och ovana saker och är helt oberoende om det gått bra eller inte.” Tack för de orden! Ofta känns det som att vi föräldrar förklarar för omgivningen gång på gång att allt som inte är som vanligt kostar mer ork och ofta innebär att vårt barn är aktivitetsbakis efter. De flesta har så svårt att ta in och ens teoretiskt kunna förstå vad det innebär. Vi får höra att ”allt har gått jättebra” när barnet har varit med barnvakt och så visar det sig att de har inte gjort som vanligt trots tydliga instruktioner för effekten kommer i huvudsak efteråt. Med trötthet, skrik, bråk, stressymtom och ett stort behov av lugn och ro och tröstande föräldrar. Jag hoppas virveln återhämtar sig.

  2. våra älskade små virvlar, vad de och vi får utstå kan ingen annan förstå. Jag brukar tänka att ingen annan dömer mig lika hårt som mig själv och att vi måste lära oss som föräldrar till de här barnen att vår närvaro ibland känns livsviktigt för dem, bara att sitta bredvid i soffan eller mysa en stund i sängen, fika lite och prata om det som poppar upp i huvudet utan att någon inte förstår vad man menar och ställer en massa jobbiga frågor… Återhämtning när den är som bäst 🙂
    Kram på oss allihop som ska behöva leva med det ”dåliga samvetet” att vi sätter det viktigaste i vårt liv, våra barn, i första rummet…..

  3. Jag blir så berörd av det du skriver. Jag känner så väl igen det. Den kritik man tror/tänker/vet kommer från alla möjliga håll för att man Pausar livet för att jag vet att det är det rätta att göra. Numera har jag blivit så trygg i det att jag inte drar mig för att göra det! Belöningen i att barnet inte kraschar o tar vara på vilan är bäst. Tack för din öppenhjärtiga blogg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s