Kommunikationsavbrott

Efter två dagar med migrän kändes det viktigt att göra nåt med barnen. Det får bli en snabb raid på leksaksaffären för att börja prata önskelistor. Nioåringen måste nämligen se leksakerna, annars har han noll och intet begrepp om vad han vill ha.

Till avslutning väljer jag McDonaldsmat, för att få lite extra hull på barnaskaran. Mathilda är lite trött och ganska klängig – hon lägger sig till exempel med sina 140 cm rakt över mina knän – men hon är vid gott mod. Jag frågar Mathilda hur det går med alla ljud medan vi äter. Det går bra säger hon.

Klockan sex stänger köpcentret och McDonalds börjar dra ner nätväggen in mot de andra affärerna. Mathilda får panik:

”Vill ut, vill ut, vill ut!”

Jag tar Mathilda till en tom del av resturangen, och förklarar för henne att McDonalds har öppet i åtta timmar till, att vi absolut inte kommer att bli instängda. Hon är tyst och ser uppmärksam ut medan jag pratar. Jag tror, nej jag är säker på, att hon har förstått. När jag tystnar börjar hon igen:

”Vill gå ut, vill ut, vill ut!”

Jag känner igen tecknen, de där som säger att det aldrig är för sent att ge upp. Med en suck vänder jag mig till femtonåringen:

”Tar du med Mathilda ut och väntar?” Han tar henne i handen och går.

Det var nog jobbigare på McDonalds än vi trodde.

Annonser

One response to “Kommunikationsavbrott

  1. Känner igen paniken, när det börjar närma sig stängning i affärer. Vår dotter är livrädd att bli instängd och stressar upp sig något enormt. Där och då spelar det liksom ingen roll vad man säger eller gör. Vi har också fått dela på oss för att ångesten inte ska bli så stor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s