Konsten att manipulera, förlåt, uppfostra

Jag skriver en bok för föräldrar. Det är väldigt intressant detta. Jag upptäcker mycket om mig själv som ledare; ser bitar av själva hantverket som jag inte sett förut.

I morse talade jag om för min ofokuserade nioåring att han hade till tio på sig att komma ner från våningssängen (det är alltså som en ljudtimstock, och absolut INTE som ”jag räknar till tio och sen börjar jag skälla”. Vi har räknat långsamt i många år för  han är väldigt auditiv medan han lätt glömmer bort att titta på en timstock, eller också fastnar och BARA tittar på den och inte kan göra nåt annat.)

Sen började jag räkna:

”En. En och en fjärdedel. En och en halv. En och tre kvart. Två.”

Nioåringen blev så häpen att han var nere på tre och bara skrattade åt det hela… Och egentligen är ju det en sorts psykologisk motsvarighet till att ”ta tag i den viftande armen för att sedan släppa”, först applicerade jag ett visst tryck, och sen släppte jag efter, så innan han hann bli upprörd (för det hade han kunnat bli en sån här flipprig morgon) blev det liksom en lättnad och ett skratt av det hela.

De där små knepen som kallas manipulation utom när man är förälder, då kallas det uppfostran… Jag har liksom inte tänkt så aktivt på dem förut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s