En alldeles särskild sorts paranoia

Den välkände utvecklingspsykologen Bo Hejlskov Elvéns ord ringer i mina öron när jag läser vetenskapliga artiklar om Theory of mind, detta undflyende begrepp som handlar om hur vi tolkar och förstår andra människor:

”Autism kan för vissa personer leda till en alldeles särskild sorts paranoia”, sade han under en föreläsning, fast fritt ur mitt minne. ”Inte i form av det vi vanligtvis tänker om ordet, som förföljelsemani eller psykos, utan snarare en övertygelse om att andra människor är emot en, att de kanske till och med är onda eller ute efter att ställa till det för en. Tyvärr leder det ofta till att personen går in i olika situationer med beteenden som skapar konflikt, utan att förstå det själv.  Och så dras föreställningen åt några varv till, eftersom det gick som man tänkte: ‘Han var en idiot. Hon var ute efter att vara elak. De har något emot mig.’ ”

Jag minns hur Mathilda under flera år var övertygad om att hennes ADHD-medicin fick andra människor att bli snälla. Det tyckte hon var bra. Hon bara tog den där kapseln och vips, så slutade alla vi andra att bråka med henne!

Jag försökte introducera tanken att kanske var det så att hon själv betedde sig lugnare, så att det inte blev så mycket bråk, men hon tittade bara tomt på mig, och när jag envisades blev hon arg. Självklart handlade det inte om henne! Alla andra bråkade med henne, det var hela problemet!

Idag skrattar hon åt att någon skulle kunna tro att en medicin som en person äter skulle ändra på vad en annan person gör, men för bara säg två år sedan var hon fortfarande helt övertygad, för det var den enda skillnaden hon kunde komma på, att hon själv skulle bidra till andras beteende, den tanken var helt orimlig. Det ligger nämligen i själva svårigheten med Theory of mind, att när den är försvagad förstår man inte själv vilka saker det är som man inte tar med i beräkningen i sin förklaring av händelser och människor, man kanske inte ens förstår att man inte tar med saker i beräkningen. Och när man har den, då är det inte alls intuitivt att tänka sig att någon annan kanske inte har den.

Tanken är hisnande. En svårighet som bara kan ses av den som inte har den, men bara förstås av den som har den. En alldeles särskild sorts paranoia.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s