Poesi

Mathilda älskar poesi. Jag letar fram en av mina personliga favoritdikter av Edith Södergran, Stjärnorna, och läser den för barnen.

När natten kommer
står jag på trappan och lyssnar,
stjärnorna svärma i trädgården
och jag står ute i mörkret.
Hör, en stjärna föll med en klang!
Gå icke ut i gräset med bara fötter;
min trädgård är full av skärvor.

Mathilda suger i sig orden som hon alltid gjort, njutningsfullt, drömmande. Noah är mer pragmatisk.

”Jag fattar inte”, säger han.

”Jomen, hon menar ungefär att om stjärnorna ramlade ner skulle det bli skärvor på gräsmattan”, säger jag.

”Näe. Det var nog en kruka eller nåt annat som ramlade som hon hörde”, svarar han.

Apropå ett konkret språk och att tolka orden bokstavligt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s