Improvisera, eller hur det som var fel kan bli rätt på en sekund

När Noah bara har några minuter på sig att äta klart ser jag att hans lösa tand nästan mitt fram blöder.

”Oj, din tand blöder!” säger jag, utan att tänka mig för. Och förbannar mig själv. Var jag tvungen att störa hans obefintliga fokus med något så oviktigt som blod på en tand?

Noah blir förstås orolig och frågar hur mycket. Han pillar och grejar och det tar mig en stund att lugna honom, men till slut fortsätter han att äta. Puh, faran över! Men lugnet varar bara någon sekund, plötsligt sätter tanden igång att blöda på allvar. Mathilda är den som ser det först och hon ropar:

”Noah, det är massor av blod!”

Noah springer till badrummet. Han tycker det är lite otäckt men också spännande, snart släpper tanden! Jag tänker att det var tur att jag hann säga nåt innan det började rinna, för nu är han lite förberedd på blodbadet som möter honom i spegeln. Hade det hänt utan förvarning, då hade han antagligen blivit hysterisk.

Och kontentan av den historien är att ibland vet man inte om man sade rätt sak eller fel, förrän historien har spelats till sitt slut.

*i fablernas värld, ja i fablernas vääääärld*

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s