Chokladtoppar eller ett lågaffektivt sätt att lösa en svår situation

En större pojke har gjort sexåringen illa på lekplatsen idag, vad jag kan förstå helt oprovocerat. Jag har tillbringat kvällen med att vara riktigt, riktigt arg, men när den värsta ilskan lagt sig kom ett minne från min egen barndom för mig, och fick mig på bättre tankar.

När jag var liten fanns en kille på vår gård som alla barnen var rädda för. Han var större, och han sprang runt och jagade andra, svor åt dem, hotade dem med kniv… Jag minns honom som tio-tolv år kanske, men han kan ha varit yngre, för jag var inte mer än fem eller så.

Den här pojken var dum mot mig en dag. Jag minns att han  jagade mig runt huset, och det kan ha varit med en kniv. Mycket mer kommer jag inte ihåg av själva händelsen, jag var inte så gammal att något av det fastnade ordentligt.

Min mamma är en speciell kvinna. När hon fick höra vad som hänt bjöd hon upp pojken till oss. Vi satte oss i köket. Mamma pratade lugnt och gav pojken (och mig) chokladtoppar, såna där med kokos på. Hon resonerade som så att om man jagar och skrämmer andra, då är det vänlighet man behöver, inte hot.

Och mamma hade rätt. Den här killen rörde mig aldrig igen. Faktum är att han några gånger gick emellan när andra barn var dumma. Ett tag följde han mig runt och beskyddade mig. En tio-tolvåring som tar hand om en fyra-femåring, för ett par chokladtoppars skull och några vänliga ord. Det är vackert tycker jag. Hur så lite kan spela roll.

Man kan inte beskylla min mamma för att vara eftergiven. Snarare har hon alltid haft mer pondus än  dubbelt så stora karlar. Mamma hade ögon som kunde bli svarta av ilska, och människor backade när hon satte den sidan till; hon var ingen man retade upp i onödan.

Men mamma var också kärleksfull, och sällan orättvis. De där små bråkstakarna som andra vuxna bara skällde på, de har alltid haft en särskild plats i hennes hjärta. Jag kan minnas hur jag vaknade vissa mornar av tysta samtal ute i köket, och halvt i sömnen lyssnade på min mammas vänliga, kloka ord till någon av alla de unga människor som var välkomna till hennes köksbord, alla möjliga tider på dygnet och oavsett vad de ställt till med.

Någonstans sitter kanske en fyrtioåring som, om han tänker efter lite, minns en femåring,  hennes mamma, chokladtoppar och ett bankande barnhjärta. Jag undrar hur det gick för honom?

Annonser

5 responses to “Chokladtoppar eller ett lågaffektivt sätt att lösa en svår situation

  1. Det var en vacker berättelse. En sån kille är så van vid att vuxna skäller, trycker ner, och tyvärr ofta också slår honom (barn som blir slagna hemma har ofta aggressionsproblem). Hans beteende kommer någonstans ifrån, och tyvärr skapar det beteendet bara att han bemöts med ännu mer ilska och aggression från vuxenvärlden. Tänk då vilket underverk det kan göra med lite vänlighet och respekt, och att få bli bemött som en människa.

    • Ja. Jag tror på värdighet människor emellan. Att slippa att bli nedgjord. Sen är jag kanske inte fullt så mogen som min mamma var 😉 men jag jobbar på det!

      • Värdighet och respekt är så viktigt. Sen får man passa sig. Det är långt ifrån alltid som den här lösningen är den rätta, och man får se upp så man inte förringar eller sätter sitt eget barn i kläm. Det ska till en mycket klok person för att lyckas göra den bedömningen…

  2. Jättefint! Så klok hon var. Tyvärr är det lite svårt att handla likadant, för när det gäller ens barn (jättestarkt av henne!) så vill man försvara dem. Särskilt om de har en diagnos. Och numera kan det vara svårt att leta upp den som varit dum mot ens barn. Det är inte alltid man bor så att man har barn på gården. Men väldigt klokt och eftersträvansvärt!

  3. Respekt! Så medmänskligt och fint gjort. Heja din mamma och hennes fina omdöme har ”smittat av” sig bra på dig tycker jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s