Jag försökte förklara ångest på ett enkelt sätt, på ett barns nivå.
”Ibland kan man få en jobbig känsla. Det kan kännas som att det pirrar i kroppen eller som om alla tankar bara studsar runt inne i huvudet. En del människor får ångest när de blir trötta eller stressade, det beror på att deras hjärnor är lite känsliga…”
Plötsligt fick jag ett infall och frågade Mathilda vad ångest är.
”Vet du inte det?”
”Jo, men jag håller på att skriva en förklaring, och jag vill höra hur du beskriver det.”
”Ångest är ungefär som rädsla, fast det kan komma lite när som helst. Och det beror oftast på stress.”
Så väldigt mitt i prick. Hur fick jag ett barn som är så skickligt på att uttrycka sig?
M som i underbar 
Så bra! – Och vad klok du är som frågar ett barn om hur det ska förklaras så att barn förstår. Finns ju ingen som kan vara mer expert på det än just ett barn!
Men måste ändå säga att Mathilda tycks ha en särskild förmåga att med några få ord uttrycka det självklara.
Jag undrar om inte Mathildas förmåga att uttrycka sig möjligen åtminstone lite hänger ihop med att hon har en mor som är fena på det! Bara en tanke, liksom… 😉
Haha, kanske det 😀
Underbart! Och som någon annan skrivit tidigare, att ha vuxna runt sig som faktiskt pratar med och lyssnar på sina barn, tror jag absolut skapar förutsättningar för ett barn att kunna sätta ord på de abstraktaste saker! Tack Mathilda för den fina förklaringen, jag håller helt med 🙂