Dualism

– Jag vill att du i alla fall försöker att äta mer, säger jag.

– Det är ingen fara, säger sexåringen, vi ska på utflykt klockan tio och då ska vi äta matsäcken direkt.

Dubbelmackan med salami ligger i tryggt förvar i ryggsäcken och jag ger med mig. Jag vill ändå helst inte tjata om mat. Här ska inte till några maktkamper kring ätandet.

En halvtimme senare irrar han runt på skolgården och kan inte lyssna. Han vet inte vart han ska, var är hela klassen, var är fröken?

– Men du ska ju ha samling först, utflykten är inte förrän vid tio! Kom nu!

Han tittar tomt och liksom igenom oss. Stressen har kapat hans hjärna. Kanske betydde klockan tio mindre än jag trodde, kanske var det mer en teoretisk kunskap än något förankrat i vardagen?

Fröken kommer gående och bekräftar att det är samling. Tack och lov når hon fram, i alla fall såpass att han följer med henne.

Så liten och så stor. Sådan kunskap, och sådan bristande förståelse. Motsägelsefullt som autismen själv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s