Ekvation

Man kan beräkna bättre och sämre stunder med enkla ekvationer. Eller kanske mer som läsetal. Ett exempel: När hemmavarande barn nummer fyra gråter för att hon har ont i ett öga, eller för att nån tittar på henne, eller för att hon inte vet vad hon ska göra, eller för att klockan är åtta och hon inte hann krama kompisen godnatt, då är det definitivt mindre bra. När barn nummer tre tittar tomt framför sig i stället för att ta sin mat och börja äta, för att sen få ett utbrott för att ketchupen blev utsmetad med fel sked, då är det till det sämre.

När pappan stegar ut ur rummet för att han inte står ut en sekund till, då är det… Du gissar rätt, minus. När barn nummer två får ett migränanfall mitt i kaoset, då har (den negativa) totalsumman liksom passerat vändpunkten. Och när katastroferna bara staplas på varandra därifrån, då har man en ganska normal kväll hos en viss familj jag känner, vi kan kalla dem familjen W.

Barn nummer ett flydde snabbt rummet. En fördel med att vara bra på att höfta är att man inte måste räkna ut hela ekvationen för att se vartåt det lutar. Smart tänkt, barn nummer ett!

Mamman var den som höll ihop alltihop, så att lämna det sjunkande skeppet var inte riktigt ett alternativ, trots migränen. Därför ska hon nog sova nu.

Annonser

2 responses to “Ekvation

  1. KRAM!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s