Till paradis

På vintrarna läser jag trädgårdsböcker. Såna där med många bilder i, där man kan drömma sig bort till hemliga syrenbersåer, rosenträdgårdar och fantastiska pionrabatter med förgätmigejströssel i.

Jag minns det blomstrande överdådet i min farmors trädgård. Då och då plockar jag fram fröpåsarna med hennes sirliga bokstäver på och tycker mig känna doften av nejlikor, aubretia och barndom. Jag frågade en gång min pappa om farmors trädgård verkligen var som jag mindes den, eller om det bara var så att jag var så liten att det mesta var fantastiskt. Han sade att jag mindes rätt. Min farmor älskade blommor, och blommorna dyrkade henne tillbaka.

Själv har jag en ganska ordinär villatomt. Den liknar mest av allt en rektangulär gräsmatta och innehåller bara tre äppelträd, några bärbuskar och ett rosensnår som erövrar en ny bit mark varje år. Jo just det, där finns också fyra balkonglådor fulla av penséer (de där barnen ni såg i fullt slagsmål i blomsterbutiken i våras, de var mina), och så gräsmatta. Massor av gräsmatta.

Hallonen är förvisade till det bortersta hörnet av villaträdgården. Där finns det som hallon önskar sig mest av allt, nämligen sol och gott om plats att bre ut sig. Det jag önskar mig mest av allt är en romantiskt vildvuxen trädgård, utan gräsmatta. Ni vet en sån där som finns i böckerna, med ovanliga växter, hemliga stigar och en egen damm. Idag önskar jag det hetare än vanligt. En egen trädgårdsmästare kunde gärna få följa med också.

I brist på romantiskt vild trädgård med medföljande trädgårdsmästare plockar jag hallon. Det är inte så tokigt det heller, måste jag medge. Att plocka de saftiga bären medan barnen plaskar i solskenet är vilsamt, nästan sövande. Men just idag är jag är plågsamt medveten om den trista trädgården och jag försjunker i trånande tankar.

Min sexåriga sanningssägare kommer rusande och börjar lyfta på hallonbladen bredvid mig. Läser hon mina tankar? För plötsligt säger hon, rakt ut i luften:

”I en riktig trädgård finns det hallon och jordgubbar, mamma. Såna där specialträdgårdar, de har inga bär.”

Sedan springer hon tillbaka till plaskpoolen igen. Jag nynnar lite i det bortersta hörnet av trädgården, medan jag fortsätter min plockande meditation. Solen färgar hallonen lysande röda och det luktar nyslaget gräs från ängen; bonden var där i förrgår och slog hö. Doften svävar omkring mig som en dyr parfym.

En annan dag ska jag sätta spaden i de där rabatterna, bestämmer jag. Kanske ett annat år till och med. En strof ur en gammal psalm kommer till sinnes:

”Genom de fagra
riken på jorden
gå vi till Paradis med sång!”

Till Paradis. Solvarma hallon, badande barn och en framtida trädgård i tankarna. Ja, så måste det vara.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s