Frågor och svar del 1

Jag frågade ju för ett tag sedan om ni hade några frågor till mig som ni ville ha svar på, och jag har fått en del frågor både här i bloggen, på facebook och via mail. Fortsätt gärna att fråga, här eller via mail till mig på prematurmamma at gmail punkt com, så får det väl bli några nya ”frågor och svar”-inlägg då och då. 😀

Jag har börjat med några frågor som inte behövde jättelånga svar. Jag har också fått tre frågor som kommer att bli varsitt blogginlägg, kring att vara partner till någon med AS, medicinering och kring hur man förhåller sig till diagnosen, går vidare i livet osv osv.

Hur många barn har du? Har alla diagnoser? Åldrarna?

Jag har sju barn, tre härliga bonusar som nu är vuxna och fyra barn som bor hemma med mig och min man. Jag vill inte räkna upp dem med namn och åldrar eller lägga ut deras diagnoser på nätet. Tre av barnen är utredda och har dubbeldiagnoser inom både autismspektrum och ADHD/ADD. De barn som inte är utredda skulle kanske och kanske inte fylla diagnoskriterna för något inom NPF. Alla har sina NFP-drag; vi är en aspig familj. 😀 Men eftersom en stor del av befolkningen har autistiska drag är det i sig inget ovanligt.

Har du själv någon diagnos?

Jag håller på med en ADHD-utredning, och den kommer troligtvis att generera en eller ett par diagnoser. Den enda diagnos jag officiellt har är än så länge ”generell högbegåvning”. Det betyder ungefär att jag är särbegåvad, men inte bara inom ett område (t ex musik eller matematik), utan inom många områden, nästan alla.

Särbegåvning handlar inte enbart om intelligens, man kan lika gärna vara bra på fotboll, musik eller teckning. Jag blir ovanligt bra på det mesta jag gör, det går ovanligt fort för mig att lära mig ett område och jag kan kombinera och generalisera kunskap från många områden. Mina vänner säger att jag är en renässansmänniska, det stämmer nog rätt bra. Eftersom jag lär mig så snabbt avlöser mina specialintressen varandra rätt fort, jag blir uttråkad när saker är för lätta.

När någon kallar sig begåvad provocerar det vanligtvis en hel del människor, av outgrundliga och irrationella skäl. Det är många år sedan jag gjorde slut med Jante, och då lovade jag mig själv att aldrig mer svara ”jag vet inte” för att låtsas vara som alla andra och aldrig mer be om ursäkt för mitt sätt att tänka. Trots det fick jag fundera en del på om jag verkligen ville komma ut på min egen blogg som särbegåvad. En intressant reaktion.

Hur kom det sig att ni sökte utredning för Mathilda? Vad var det som gjorde att ni började fundera och sen tog det slutliga steget att kontakta bup?

Mathilda har varit speciell ända sedan hon låg i magen. Vi diskuterade Mathilda med BVC från det att hon var ungefär 18 månader, men det som fick oss att begära en utredning var när dagis flaggade att de inte klarade av att hantera henne och att hon inte funkade i gruppen. Då funderade vi främst kring att hon aldrig koncentrerade sig på något, bara for runt, och att hon fick sådana låsningar och utbrott. Vi hade aldrig hört talas om autism, utan vår undran var om hon kanske hade ADHD. Det var ju inte så dåligt tänkt, med tanke på att autism och ADHD är besläktade tillstånd. Och så har hon ju faktiskt ADHD. 😀

Man kan säga att den här bloggen startades för att jag behövde få ordning på tankarna kring Mathilda. Var hon verkligen så annorlunda eller var det jag som överdrev? Vadå autism? Vadå ADHD?

Hur och när berättade du för Matilda om sina diagnoser och när berättade du för syskonen?

Oj, Mathilda var så liten och omedveten om sig själv när utredningsteamet sade att hon hade autism i början av 2009 (här och här har jag skrivit om det, den officiella diagnosen underskriven av en läkare dröjde ungefär ett år från diagnossamtalet) så jag tror inte jag sade så mycket just då till henne. För hennes större syskon berättade jag direkt. Det är sånt som syskon behöver veta. För småsyskonen har det vuxit fram ganska naturligt, de var 3 och 1 när Mathilda fick autismdiagnosen.

Vi har alltid pratat ganska öppet kring diagnoser och olika lättheter och svårigheter, men en dag kände jag att jag behövde berätta lite mer strukturerat om autism för Mathilda, och då pratade vi om det. ADHD-diagnosen pratade vi om redan när utredningen påbörjades, det kändes viktigt att Mathilda förstod lite grann kring varför hon skulle träffa utredarna och vad de ville veta.

Vi har också en sorts pågående samtal kring NPF, kring styrkor, svårigheter, annorlundaskap och olikheter. Våra utgångspunkter är två: Dels att alla människor är olika, och olika bra på olika saker. När man är olik på ett särskilt sätt kallas det autism. Dels att rättvisa, det är när alla får hjälp med det som de behöver och vill ha, inte när alla får samma sak samtidigt.

Annonser

One response to “Frågor och svar del 1

  1. Jättetack för att du svarar så öppet. Jag tycker att d u är en stark och rakryggad människa. Dina barn har tur som har dig som sin mor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s