”Varför franska barn inte har ADHD” eller en studie i partiell blindhet

En artikel om ”Varför franska barn inte har ADHD” gör ett par varv runt sociala nätverk igen. Låt mig peka ut några (gigantiska) problem som gör den svår att ta på allvar.

För det första anser de flesta franska psykiater fortfarande att ADHD och autism ”inte finns”. Det är rätt svårt att få en diagnos om läkaren inte anser att tillståndet finns.

Om barn har problem anses det – på fullt allvar – att det är mammorna som varit kalla och otillgängliga för bebisarna, och man använder (utan större resultat, trots att artikeln vill göra gällande nåt annat) olika former av psykodynamisk terapi och traumaterapi. Det finns idag goda belägg i forskningen för att ADHD, autism och andra tillstånd inom NPF-spektrat, inte behandlas särskilt väl på detta sätt. På 50-talet var det en förhärskande teori, idag vet större delen av världen bättre.

För det andra använder Frankrike ingen av de internationella diagnosmanualerna för NPF, så definitionerna av ADHD och autism skiljer sig från de vi är vana vid. Det gör att siffrorna blir som att jämföra äpplen och päron.

Orsaken till detta är bland annat deras syn på att psykiatriska svårigheter beror på personens historia och situation, och att de helt enkelt inte köper de biologiska förklaringar som har gott stöd i en bred forskning idag. Man kan förkorta det hela med att säga att franska psykiatriker gjorde en egen diagnosmanual för att de inte gillade det som stod i resten av världens. Det kan man tycka vad man vill om, men man kan inte jämföra diagnoser ställda enligt olika manualer rakt av, oavsett vilka diagnoser man tittar på.

Som lite grädde på moset tar den här artikeln – synbarligen på fullt allvar – upp att fransmännen använder barnaga som en möjlig orsak till de positiva siffrorna, liksom andra skillnader i uppfostringsstilar.

Som en sista not: Trots att artikeln påstår att fransmän knappt har några neuropsykiatriska problem tack vare den franska psykiatrins sätt att se ”holistiskt” på människan har de en alarmerande hög självmordsfrekvens jämfört med resten av västeuropa (WHO: http://www.who.int/mental_health/prevention/suicide/suicideprevent/en/ )

WHO om självmordsfrekvensen i olika delar av världen. Frankrike ligger obegripligt högt jämfört med resten av västeuropa.

Om nu den franska psykiatrins interventioner är så fantastiskt bra, varför tar alla dessa fransmän som får adekvat stöd, hjälp, fasta rutiner från det att de var små och barnaga i ”rimliga” (artkelförfattarens ord, inte mitt) doser livet av sig?

Kan en bidragande orsak möjligen vara några av de svårigheter som ofta åtföljer odiagnosticerade neuropsykiatriska tillstånd, och som man även vet ökar risken för självmord, nämligen: Depression, missbruk av alkohol och droger, låg social status, ensamhet, brist på framtidstro och fattigdom?

Så näe. Det här är inte en intressant artikel, om man inte vill studera hur ett helt land struntar i all internationell forskning. Om är den typen av partiell blindhet man vill undersöka är texten förstås jätteintressant.

Ur ett forskarperspektiv på NPF är artikeln dock förfärande läsning: Ett land som inte erkänner ett visst tillstånd tas upp som ett exempel på att tillståndet egentligen inte finns.

Men det är klart. Om vi tar bort ADHD som diagnos blir den svenska statistiken betydligt bättre också! Kanske är det dags att följa Frankrike i spåren. Förneka existensen av mänskligt lidande och få bra siffror. Som att slå två flugor i en smäll.

Advertisements

13 responses to “”Varför franska barn inte har ADHD” eller en studie i partiell blindhet

  1. Sammanfattning av ”Varför franska barn …”: Amerikanska barn har inte adhd, de har bara fått för lite stryk. I Frankrike är det minsann ordning och reda!”

  2. Min 13-åring har allvarlig ADHD, trotssyndrom och autistiska drag. Han äter 120 mg Ritalin/dag, alltså en rätt hög dos.
    Och han mår så mycket bättre när vi är längre perioder hos släkten i Italien!!
    1. I Sverige uppskattar vi när barn är stillsamma, följsamma, ”snälla”. I Italien uppskattar man när barn tar plats, syns och hörs! Alltså blir det inga negativa förväntningar och onda cirklar kring barnet.
    2. Maten. I Italien äter man hemlagad, riktig mat utan tillsatser. Finns inget lösgodis osv
    3. Barn respekterar vuxna och regler och strukturer de vuxna bestämt. Punkt. Visst kan barn få en örfil nån enstaka gång. Men den tysta mobbingen och utfrysningen i tex skolan, som ett barn med ADHD kan uppleva i Sverige är klart värre! Så vi ska inte slå oss för bröstet och tycka att vi svenskar är duktiga och upplysta och förmer än föräldrar i länder där man daskar till sitt barn!
    4. Hela samhället är uppbyggt kring samma struktur o rytm. Alla äter lunch 13.00. Alla äter middag 20.00. Alla är ute och umgås till 23.00.
    5. Hela befolkningen har en släng av ADHD. Folk är högljudda, uppvarvade, gillar inte följa regler osv. Ett barn med ADHD upplever således inte det utanförskap som i Sverige.
    6. Bättre sjukvård. Barn får inte diagnos och en burk med piller. Barn och familjer får h j ä l p, något som man absolut inte får vid Lunds Universitetssjukhus i alla fall. Finns inte ens tillgänglig läkare på Neuropsykiatriska enheten.

    …..några exempel som jag kommer på just nu. Det finns fler.

    Så absolut finns det sanning i artikeln! Färre barn får diagnos för de passar helt enkelt bättre in i samhället!! Läkaren/psykologen känner familjen och barnet väl och de träffas kontinuerligt.

  3. Fast Italien är värdland för 2013 års internationella konferens om ADHD, det går inte att jämföra med läget i Frankrike. Visst finns det personer som mår bra av en annan kultur och andra matvanor (inte alla dock), men det är inte problemet med att använda Frankrike som exempel.

  4. Snabb sökning på vetenskapliga artiklar på sökorden ”adhd” treatment” ”france” visar att det är långt ifrån sanning att Frankrike enbart använder sig av psykoanalys för att behandla barn med adhd symptom. Det finns barn MED adhd-diagnos i Frankrike, alltså använder de sig av diagnosen. Att spekulera i hög självmordsfrekvens är vanskligt. Det finns många anledningar till att Frankrike har hög självmordsstatistik.

    Däremot så ser jag att Frankrike använder sig av kost (diet) som behandling i betydligt större utsträckning än andra EU-länder. Något som är på ingång i Norden nu. Jag vet att det finns många skeptiker men det finns det ofta till nya ”sanna” tankar.

    • Jag har förhoppningsvis inte påstått att de använder sig av enbart psykoanalys (jag är lite dimmig av magsjuka dag 3, så jag kan ha varit otydlig). Men det är ett stort och utbrett problem, som frankrike tyvärr är ökänt för bland världens psykiatriska expertis. Just nu håller vindarna på att vända, det finns en del begynnande seriösa kliniker och utredare. De har, av naturliga skäl, extrema kötider.

      Orsaken att jag tar upp självmordsstatistiken är att NPF är en stor riskfaktor för självmord. Det är alltså inte taget ur luften utan rätt relevant i sammanhanget.

  5. Jag har bott i Frankrike i tre år med barn med autism och då odiagnisticerad adhd. Det finns positiva saker t ex. Att skolan är mer strukturerad, att man är mer tydliga mot barn, vågar säga till, skolan är mer akademisk, man ska lära sig vissa tydliga saker och det går fort fram, att alla behandlare är privata så man kan välja och vraka och det mesta är gratis, men psykoanalytiska barnpsykiatriker dominerar totalt, de flesta ser autism som en barnpsykos, de stänger in barnen medautism på institutioner där man stoppar in dem i våta lakan för att de ska komma ur sin psykos.
    Skolan är extremt kompetetiv, har du adhd, dyslexi etc så är det bara föräldrarna som är ansvariga, skolan gör ingenting, förutom säger varsom inte är bra. Barn med autism har knappt sin plats i skolan, föräldrarna får kämpa som djur. Lagen om funktionshindrade rätt till skolgång kom 2005!
    Jag försökte få adhd medicin, men det var oerhört komplicerat och svårt så jag orkade inte, ej heller fluoxetin fick jag. Svårt och komplicerat att få diagnos också. Tror att de ligger efter inom adhd, ett enormt mörkertal. Samtidigt har de mer straff,moch tuffare regler i skolan så det kanske är något som barn med adhd råkar ut för och styrs upp av. Lästa att relationen mellan förälder och barn i Frankrike är bland de sämsta i Europa i en undersökning. Det reagerade vi svenskar på, när fransmännen ryter åt sin barn på det mest aggressiva sätt…

  6. Tina jag älskar dig.
    Fick jag välja fem personer som ska räddas till eftervärlden ,så är du en av dem..
    Jag har stött på det här påståendet förr om franska barn.
    De tokigaste påståenden om ADHD kommer ju som bekant hinkvis, full med dynga.
    Just franska barns avsaknad av ADHD, trodde jag först var ett utslag på någon slags internhumor från KMR eller ”du-är-vad-du-äter-klubben.
    Trots den beviskedja som inte bara fastställt att ADHD finns, det är bevisat över allt rimligt tvivel att den bästa hjälpen får man av centralstimulantia om man har svåra besvär.
    Jag vet faktiskt inte varför man skriver en kommentar till din suveräna blogg för att berätta att man kan googla.
    Att tänka sanningar, nya sanningar till på köpet, det låter för en tiondels sekund som en tanke..
    Men det är bara sämsta sortens kvasifilosofi .
    Det finns inte sanna eller falska tankar.
    Tankar som får information växer & förändras.

  7. Pingback: ADHD, en ökande trend hos ungarna… Lite mer vilja från oss vuxna att förstå och anpassa oss skulle kanske inte skada! Fortsatt ökat antal diagnoser och ökad medicinering… | Prestationsprinsen

  8. Rekomenderar boke ” MOZART o VALEN.a” Skriven av en ASBERGARE (SAVAVNT SOM VAR SAMMANBOENDE MED EN ASPERGARE (SAVANT)
    har även hállit föredeag.

  9. Hallå, men ”get your facts straight”. Den självmordskarta framställd av WHO som du visar är utdaterad (även när denna artikel skrevs). Här finns en uppdaterad versionen –

    http://gamapserver.who.int/mapLibrary/Files/Maps/Global_AS_suicide_rates_bothsexes_2012.png?ua=1

    Där framgår det att Frankrike ligger jämt med flertalet västeuropeiska länder som Belgien, Sverige, Island, Irland och Finland m.fl. Förutom det så är det väl knappast intressant hur många som lyckas med självmordet, snarare hur många som gör självmordsförsök.

    Sen att du säger ”resten av världen”. Va? Du menar kanske alla länder som faller i led med USA’s farmakologiska krängningspolitik? Jag menar enbart att du bör vara lite mera eftertänksam när du generaliserar så brett.

  10. Tänk att den här är lika aktuell idag som när du skrev den för 4 år sen. 😢😠
    Att det fortfarande finns folk som tror att Frankrikes metod är bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s