När luften går ur

Mathilda har suttit och läst på morgonen ur John Bauers Sagovärld. När det blev dags att klä på sig ytterkläderna för att gå till skolan fick jag avbryta henne och lirka och hjälpa. Jag insåg att det här var en tröttare morgon än jag trott.

Så småningom kom Mathildas pappa Conny in. Det var han som skulle köra henne till skolan, och nu stod hon på vår yttertrapp och vägrade röra sig. Jag klev ut.

Jag försökte lirka med henne. Jag försökte tala om att jag verkligen, verkligen behövde att hon skulle åka iväg till skolan. På måndagar är Mathilda ett par timmar i en liten grupp med specialpedagoger, så jag visste att om hon var för trött skulle hon kunna sitta på soffan i vilrummet och ta det lugnt. Ingen skulle be henne ta ut sig.

Första dagen efter lovet är alltid tuff, Mathilda gillar inte att byta rutin. Det är som att när hon inte har varit i skolan på en vecka tar föreställningsförmågan slut, och hon kommer inte ihåg att när hon väl är där älskar hon sina fröknar och sin lilla grupp.

Mathilda gick inte att rubba. Hon stod där hon stod på trappan. Till slut vände jag mig till Conny och sade:

”Jag klarar det inte, jag kommer att börja skrika. Du MÅSTE ta henne till skolan idag. Jag får ett utbrott snart.”

Sen vände jag på klacken och gick in.

Igår sade vi nej till extra aktiviteter och hon gick och lade sig tidigt, just för att orka med första dagen efter lovet idag… Det är svårt att hushålla med krafterna åt någon annan, ännu svårare när de inte själva berättar om hur det är.

Nu har Mathilda åkt till skolan och luften har gått ur mig. Om jag inte jobbar nu medan hon är borta kommer jag att vara tvungen att göra det i eftermiddag med henne hemma, eller ikväll, efter den utmattande kvällsrutinen.

Idag är jag trött och liten som mamma. Jag borde ha kunnat bättre. Jag kan hantera när jag märker redan på morgonen eller kvällen innan att nu är det kört, nu orkar hon inte. Men när hon står påklädd och vägrar gå in i bilen, det behöver jag en ny plan för. Helst en som inte innefattar att jag hotar med att få ett utbrott.

Annonser

9 responses to “När luften går ur

  1. Jag vill bara skicka en kram!
    Du är bara människa…

  2. Ja den känslan känner man igen, man är liksom övermänsklig, men det räcker ändå inte… Men blev det så dåligt egentligen? Matilda åkte till skolan, du fick inget utbrott?

  3. Näe du är inte liten som mamma, du är underbar – och du är ingen robot utan en kännande människa!
    Kram ❤

  4. Jag tror att det är din känsla att det gick dåligt. Du överlämnade lirkandet till pappan, någon som hon känner och litar på. Hon kom till skolan. Att du är slut känns som en helt annan sak. Prioritera dig själv och titta på dina saker; måste du verkligen göra allt det här idag? Eller är det nåt du kan skjuta på. Ni kanske båda behöver ha samlat extra kraft inför nya rutiner. Du är en fantastisk mamma och en inspiration. Att du känner dig liten som människa, det är som det är. Vi har alla såna dagar.

  5. Tack fina! ❤ Det känns bättre nu. Mathilda har haft det ok i skolan.

  6. Känner igen mig något så oerhört och vill bara krama om dig omedelbums!

  7. De kändes så skönt att hitta din sida just idag. Att man inte är ensam, Just idag var de som luften gick ur mej och vet inte ens hur jag ska orka åka till jobbet. Känns som man provat alla lösningar som finns o man vill bara ge upp så läser man detta. Tack de gav mej lite styrka ❤

  8. Tack hörrni. Vissa dagar suger, så är det bara. Då hjälper det med människor som förstår hur det kan vara.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s