Visste redan

Mathilda ville inte gå till skolan i morse. Igår hade hon varit trött. Läraren hade frågat om hon var trött och det var ändå ingen som sade åt henne att gå och vila. I Mathildas värld var det obegripligt – särskilt som jag sagt innan jag lämnat henne: ”Om du blir för trött får du säga till läraren så att du får gå och vila i soffan” – så att gå till skolan en trött dag som denna, det trodde Mathilda var en dålig idé. Hur skulle hon då kunna vila?

”Visste läraren att du var trött?” frågade jag.

”Det syntes på mig!”

”Man kan inte alltid se hur trött nån är. Ibland är det svårt. Sade du att du var trött?”

”Hon frågade faktiskt!”

”Vad sade hon?”

”‘Är du trött?'”

”Och då svarade du…?”

”Ja.”

”Sade du nåt mer?”

”Nej.”

”Bad du att få gå till soffan och vila?”

”Men mamma, jag var för trött för att prata.”

Jag talade om för Mathilda att läraren kanske inte hade förstått att hon var så trött att hon behövde vila. Jag ritade en lång serie på whiteboarden i hallen, som Mathilda vägrade att titta på förrän jag gjorde roliga ljudeffekter till bilderna. Då sneglade hon lite under lugg på den, tillräckligt för att jag skulle tro att poängen gick in.

Jag ritade tankebubblor på figurer i tankebubblor och pratade om vad Mathilda tänkte, och vad läraren tänkte, och vad Mathilda tänkte att läraren tänkte, och vad läraren tänkte att Mathilda tänkte… Den där magiska förmågan som de flesta människor har, som kallas Theory of Mind. Mathilda verkade måttligt intresserad, men just biten om vad läraren tänkte att Mathilda tänkte, den verkade väcka lite nyfikenhet i alla fall. Gott så.

Vi fixade en samling talande bilder i iPoden, i Tasuc Schedule, som på olika sätt bad om hjälp, och övade vad Mathilda skulle göra, säga eller visa om hon behövde vila.

På väg över övergångsstället fram till skolan sade jag till Mathilda:

”När man har autism kan det ibland vara svårt att veta vad man ska säga så att andra ska förstå.”

”Jag har autism själv, mamma”, sade Mathilda. ”Jag visste redan det.”

Annonser

5 responses to “Visste redan

  1. Du, den där Mathilda är en klok och smart tjej. Du ska lyssna mycket på henne (men det gör du ju förstås redan utan att jag skriver det här).
    Det jag funderar på bara är, om man, som jag, har en dotter som inte ens stannar kvar för att lyssna på den där förklaringen som du gör och ritar bubblor och tankar sådär som du beskriver. Hur ska jag göra då för att få henne att ta till sig? Hon går ju bara därifrån. Är inte ett dugg intresserad av vad jag har att säga. Har Mathilda alltid lyssnat (eller under lugg i alla fall) när du förklarat?

    • Absolut inte! Mathilda är nio år nu. Nånstans runt åtta började lyssnadet gå lättare. Större delen av serieritandet tillbringade hon ändå i ett annat rum idag. Men jag gjorde ljudeffekter medan jag ritade och skämtade om det jag gjorde så att hon till slut blev nyfiken nog för att komma till hallen och titta lite lite. Då passade jag på att dra huvuddragen snabbt, med ljudeffekter och allt.

      När Mathilda började skolan lekte hon fortfarande inte med dockor eller mjukdjur alls. Då hade hon inget intresse av förklaringar kring hur andra tänkte. Jag tror att man måste nå en viss abstraktionsnivå för att något ska intressera en.

  2. Åh herre min gud hon är verkligen underbar!!! Kan inte sluta le för mig själv. Jäklar vilken smart unge du har! 🙂 Och vilken fantastisk mamma hon har!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s