Ode till McDonalds

Mathildas lillasyster skulle göra en halsoperation på morgonen, så vi fick stuva om i rutinerna. Det var en återbudstid, så vi fick den med en dags varsel. Det räckte för oss, men inte för Mathilda.

Pappa tog lillasyster till sjukhuset, jag tog Mathilda till skolan. Det är normalt sett inte mitt jobb, jag brukar försöka arbeta några timmar när Conny har skjutsat Mathilda till skolan. Mathilda tycker inte om när saker är annorlunda, särskilt inte detaljerna. Om en meteorit skulle slå ner framför henne tror jag hon hade varit lugn men fascinerad. Om örngottet har fel färg, flingpaktet är ändrat eller fel förälder följer med till skolan – not so much. De små överraskningarna är liksom svårare att hantera.

Eftersom jag inte är den mest uppmärksamma föräldern – i alla fall inte när jag läser schema samtidigt som jag övertygar Mathilda om att ta med sin iPod som ”pratapparat” (alltså för att prata åt henne när hon inte orkar, AKK), samtidigt som jag övertygar henne om att överhuvudtaget få på sig kläder, äta och komma i ytterkläderna – gick vi till fel klassrum, till det klassrum hon ska vara i imorgon.

Fel klassrum, med fel lärare och fel elever. Det är väldigt många fel på en gång när man är nio år och har autism. Mathilda gick totalt i baklås. Med liten, pipig röst upprepade hon ”åka hem åka hem åka hem”.

Jag satte mig på en bänk under ett träd på skolgården och hoppades på att anfallet skulle gå över med lite tid. Det gjorde det inte. Jag försökte prata med Mathilda. Hon var inte kontaktbar. Då förklarade jag att jag tänkte sätta mig i hallen utanför hennes klassrum och lyssna lite på klassen därinne. En liten stund. Sen skulle jag åka och handla och göra de ärenden jag hade som måste göras idag, och hon fick följa med.

Mathilda var inte glad, men jag satt i hallen och lyssnade lite till klassen. Jag kan förstå att hon tycker det är mycket ljud därinne, det var absolut ingen högljudd lektion vill jag direkt påpeka, men Mathilda har extrem hörsel. Hon hör allt. Efter kanske tio minuter gick vi till bilen.

Bredvid butiken som var dagens första stopp ligger McDonalds. Mathilda lever just nu på näringsdryck, det är en sån där sak som jag ännu inte hunnit skriva om. Hon är så trött att hon inte orkar äta, så hon dricker i stället, sedan några veckor, i samråd med habiliteringens dietist. Men geni-mamman insåg att ett Happy Meal alltid brukar gå ner (före elva när lunchruschen börjar) och en ond plan tog form i hennes hjärna: Få i ungen mat. För en gångs skull.

Mathilda var enkel att övertyga. Hon slog på stort och tog en apelsinjuice i stället för fanta. Hon åt visserligen bara upp hamburgaren, men det var en hamburgare mer än hon får i sig en vanlig dag. Efter någon timme av att låta maten verka och blodsockret höjas lite är hon nu i skolan. Motvilligt. Med pratapparat. Men i skolan.

Så idag vill jag skriva en liten hyllning till McDonalds.

  • Samma mat.
  • Samma smaker.
  • Tydlig allergiinformation.
  • Samma förpackningar jämt.
  • Man vet precis vad man får.

Ljuv musik för en nioåring med autism, mina vänner. Ljuv, ljuv musik. Från och med idag lever min unge på näringsdryck och McDonaldsmat. Det är som när ett plus ett blir tre.

Tack, McDonalds. Jag ska aldrig mer säga elaka saker om snabbmat. Hade jag varit diktare hade ni fått en sonett.

Annonser

9 responses to “Ode till McDonalds

  1. Mycket sant! Jag vet vuxna aspergare också som prisar att de kan beställa exakt samma sak varje gång de går just dit.

    Själv varierar jag mig dock.:-)

  2. Jag spelade för ett tag sedan in ett tv-program där Hilde de Clercq föreläser i Jönköping. Hon var också mycket mycket lovordande till McD (od). Just lovordandet hörde jag igår kväll, vilken timeing du har Tina 🙂

    Något de ofta också var var visuella, dvs man kunde se muggarnas storlek innan man valde osv. Bild på hamburgaren mm.

    (Och om man själv alltid beställer exakt samma på McD och har svårt för BK för de inte har samma hamburgare där, vad ska man tänka då ;))
    (Vårt mest autisktiska barn vill inte längre äta hamburgare, men det går jättebra att beställa bara köttet i omslagspapper. Det är jätteskönt att veta att man kan få även standarden anpassad efter sitt barn!)

  3. Älskar Mc Donald’s av just den anledningen. Likadant överallt, världen över. 🙂 Tyvärr är det svårare att övertyga min man när vi är utomlands att jag inte vill ha något annat än kycklingbitar med barbecuesås, men ser han att det är kris går vi alltid dit. På senaste tiden har jag även lärt mig att tycka om sushi, också något som ofta är nästan likadant överallt. Fick dock spel när vi var i Amsterdam och det var majonnäs på laxbitarna. :s

    Hur gör Mathilda med sin pratapparat? På vilket sätt pratar den åt henne?

  4. Donken är ju INTE likadan världen över… men det räcker att den och andra kedjors mat är det i Sverige.

    Hade en incident häromdagen när vi vasst på mexikanskt ställe och jag hade sagt att det var snabbmat och UTGÅTT ifrån att detvarsom Taco bar. Det var det inte. :/ Nästa gång chansar jag inte, för vara trevlig mot den som bjöd och i hopp om att det skulle funka…

  5. Är mycket nyfiken på näringsdrycken, vad är det och var får man tag i det? Maten är ett stort problem för min dotter. Att få i henne nåt vettigt innan skolan hade varit guld.

    • Näringsdryck kan man få på recept av dietist. Det används till exempel om man av någon orsak har svårt att få i sig tillräckligt med energi pga sjukdom eller skada, eller om man har svårt att äta mat. Finns på apoteket, jag gissar att man kan köpa dem utan livsmedelsanvisning (som receptet heter när det handlar om mat) men när man får recept blir de billigare.

      Vi gör egen näringsdryck också: 4-5 ägg, 1-1,5 dl olja, 1/2 dl socker, en näve bär/frukt och så havremjölk (eftersom Mathilda är allergisk) upp till 1,3 l. Och så mixar vi i mixern. Gott och lättare att få i sig än saker som ska tuggas när Mathilda är trött.

  6. min son äter enbart nuggets från dom med bea sås, runt 3 gånger i veckan. Det är så han överlever. Tror inte jag behöver nämna att även han är ett NPF barn. Jag fasar för den dagen som han tröttnar på det!

  7. Får mig att tänka på vidden i begreppet ”bra mat” och definitionen för vad som är bra mat – det kan vara så mkt mer än många tror och tänker!

  8. För delar av vår familj blev flytten till Texas en jätte-hit för mathållningen: McD här är mkt bättre än i Sverige (som ju ändå är ok som snabbmat). Det var bara att hitta en ny favorit, några månader senare så låg den lite udda specialbeställningen på grillbordet så fort de såg bilen svänga in till drive-thru:n. Jag vet att denna utmärkta service utnyttjades flitigt på väg hem från jobbet vid 23-tiden varje kväll. Sedan ett halvår är det istället macka från Subways som gäller nästan varje kväll.. Varför variera när det går lika bra med samma, är valspråket! Variationerna sparas till de gånger jag är med. Jag, udda varelse, som inte gillar att äta samma sak om och om igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s