Vidga vyerna

Vad är ett gott liv för en person som har ett annorlunda sätt att tänka och fungera? Och vem säger att jag har tolkningsföreträde?

Jag föder upp vaktlar. Det är inget som egentligen hör till ämnet i den här bloggen, men insikterna som vakteluppfödningen har gett mig gör det definitivt.

Inom djurvärlden pratar vi ofta om vad som är naturligt. När någon säger att de eftersträvar att djuren ska ha ett ”naturligt” liv menar de för det mesta inte att en vaktel ska ”leva ett kort liv som bytesdjur, få fyrtio kycklingar, frysa, bli blöt, svälta och till slut jagas till döds av något mycket större än den själv”. 😉

Vaktelhöna, viltfärgad.

”Naturligt” brukar vara en omskrivning för ”ett gott liv”. Vi menar att våra djur ska ha en lagom utmanande vardag, utan stora stressmoment och med tillgång till saker som kan fylla deras olika behov av föda, vila, rörelse, trygghet och glädjeämnen. Vi menar att de ska vara friska, nöjda och kunna utvecklas på ett ”för arten naturligt sätt”.

Vad som är ett gott liv varierar mellan olika sorters djur. Ett gott liv för en katt kan vara att ha möjlighet att leka, jaga, vila, sträcka sig och äta olika sorters kött. Ett gott liv för en vaktel är att ha god och jämn tillgång till mat, skydd från rovdjur, en gräsrugge att ruva i och en liten flock att höra till. Ett gott liv för en rovfågel kan vara att få flyga, jaga och föda upp sina ungar i ensamhet, och ett gott liv för en hund kan vara att ha en flock och en ledare, möjlighet att springa, jaga och leka. Alla arter har olika behov och krav för att må bra.

Vad som är ett gott liv varierar också mellan individer. Jag hade en gång en katt som inte ansåg att bad tillhörde livets goda; en erfarenhet som nog många kattägare delar. Å andra sidan kände jag också en katt som brukade ge sig ut och simma i havet, frivilligt. Jag har vaktlar som tycker att ett gott liv är att slippa se mig, och andra vaktlar som står och väntar på att jag ska komma så att de kan få något gott och kanske följa med på en tur i hönshuset. Individer är olika.

Vad är ett gott liv för en människa? Vad är ett gott liv för en person med autism, OCD, Tourettes eller ADD? Om vi ställer den frågan till olika personer kommer svaren att vara just olika. Några saker kommer antagligen de flesta att instämma i, saker som att få vara den man är, att ha ett syfte i livet, att få lagom med vila och lagom med utmaningar, att känna sig trygg och glad. Andra svar kommer antagligen att variera kraftigt. Och när man börjar prata om vad man verkligen menar med ”lagom”, då blir det intressant på allvar!

En sextonårig kille med Aspergers berättade att han tänkte bli eremit när han blev vuxen. Att bo ensam i en husvagn och få pizza levererad till dörren, det var hans alldeles allvarliga bild av ett gott liv. Jag kan tänka mig många många andra sextonåringar som inte precis har en husvagn i ett folktomt område som sin stora dröm i livet. Hans svar vidgade mina vyer. Jag tvingades att tänka en gång till, att jämföra min bild av det goda livet med hans och att fråga mig själv om jag verkligen hade tolkningsföreträde? Vem bestämmer vad som är ett gott liv?

I min fågelhobby funderar jag ofta och gärna över vad som är ”naturligt”, vad som är ett gott liv för mina flockar och för de individer de består av. Ibland märker jag extra tydligt hur meningsfullt det är att överföra den bilden till alla människor jag har att göra med, med eller utan NPF.

Vad är ett gott liv för mig? Vad är ett gott liv för dig? Vad är ett gott liv för den person vi har att göra med som har ett annorlunda sätt att tänka och fungera, barn, ungdom eller vuxen? Idag och i framtiden? Det tål verkligen att tänkas på.

Gillade du det här inlägget? Dela med dig av det eller skriv en kommentar genom att använda knapparna här nedanför: