Gnäll inte på skolan

”Barn uppför sig om de kan” säger Ross W Greene.

Jag skulle vilja ta det ett par steg längre och påstå att skolan uppför sig om den kan. Jo, jag har sett en del (minst sagt) problemskapande beteenden från skolors, organisationers och enskilda pedagogers sida. Men häng med nu:

Jag tänker att skolan gör så gott den kan, utifrån kunskap, attityder, resurser,  organisation och andra förutsättningar. Nej, skolan kanske inte förstår vad ditt eller mitt barn behöver. Nej, den läraren kanske inte har ett optimalt bemötande. Nej, den rektorn kanske inte förstår. Ja, det kanske skulle behövas ytterligare kunskap, mer motivation eller bättre gruppindelning. Säkerligen skulle saker kunnas göra annorlunda, och antagligen kunde de göras bättre, så brukar det vara i våra liv.

Men om jag tänker så här ”Skolan gör så gott den kan; om den kunde bättre just nu, utifrån förutsättningarna som finns, då skulle den göra bättre ifrån sig”, då har jag makten.  Jag kan ändra förutsättningarna! Helt plötsligt öppnar sig en massa vägar:

Kan jag bidra till utbildning?

Kan jag arbeta med attityder?

Kan jag sprida kunskap?

Kan jag skapa goda relationer?

Kan jag visa på alternativa lösningar?

Kan jag påverka budgeten och skolpolitiken?

Kan jag vara ett föredöme i bemötande, inställning och engagemang?

Gnäll inte på skolan, hjälp människorna i den att utföra sitt uppdrag: Att ge våra barn en god grund att stå på inför resten av sina liv.

Jag föredrar att tro att jag spelar roll. Att det jag gör kan förändra. Smaka på den tanken du också. För jag väljer att tro att även skolan gör så gott den kan. Därmed inte sagt att saker och ting behöver fortsätta att vara som de är idag; tvärtom!

Annonser

6 responses to “Gnäll inte på skolan

  1. Ja sä är det sannerligen och det krävs en välvilja till sammarbete och en lyhördhet för positiv utveckling. Och det är en salig röra att sortera upp allt detta. För i grunden finns många synsätt och paragrafer blandade med individer som har olika förmågor föt olika ädamål. Detta gäller speciellt de vuxna. Det finns de som passar som hand i handske för sitt uppdrag ,att få barnen att växa i sin utveckling. Och det finns de som blint följer de ekonomiska ramarna utan flexibilitet.Så finns de de som ser ,hör och vill förbättra miljön för alla,men inte får gehör…..Och barnen hamnar mitt emellan. För de följer sina förebilder ”ledana” oavsett hur man leder sitt uppdrag. Oavsett hur miljön ter sej . Och därav fungerar olika skolor och kommuner just olika . Det är inget fel på att vara olika .Det behövs faktiskt just fler olika skolreformer och planer än i dag.För att lyckas med sitt uppdrag,att ge barnen det de har rätt till.På köpet kommer även de vuxna bli nöjdare med sitt arbete. Finns flera inriktiningar inom skolan,finns fler utvecklingsmöjligheter.Som skapar tryggare och mer gladare små människor…..Så.Ja.ALLT hänger ihop. Fler valmöjligheter,ökat medvetande och mer utrymme till ”olika” ligger i tiden . Det finns de som ser möjligheterna .Det finns de som blundar. Vi behöver jobba tillsammans för mesta bästa utveckling! Tack .

  2. Du skriver ofta så klokt och bra 🙂 Kunde inte motstå att dela ditt inlägg med mina logopedkollegor.

    Den inställningen tror jag man kommer långt med inom alla områden, i möten med både personer och organisationer. Jag försöker till och med tillämpa den på min smartphone som aldrig fungerar. Den gör så gott den kan, hade den kunnat följa alla instruktioner, göra flera saker samtidigt eller orkat ”hålla sig vaken” utan att spontandö med jämna mellanrum så skulle den ha gjort det 😉 Att bli frustrerad och skrika på den har absolut ingen effekt, om jag däremot försöker förstå vad den tycker är svårt och utgå från det så fungerar det mycket bättre 🙂

    /Anna

  3. Jag har faktiskt tänkt samma tanke, nu senast när vår son fick en ny resurs i skolan, hon gör verkligen sitt bästa, men saknar helt och hållet förmågan att möta vår son och förståelsen för hans funktionshinder. Hon kan inte rå för att hon har blivit placerad på en tjänst som hon saknar kompetens för. En situation som är ohållbar för alla parter. Har jag då möjligheten att påverka? Nej, eftersom jag då inte litar på skolan, lägger mig i skolarbetet, är en bortskämd förälder som ingen personal duger åt. Vi på den här skolan kan, det är du som gör fel och förstör som inte får han till skolan, och som inte klarar av att lämna över ansvaret till outbildade tonåringar och springvikarier… äsch nu blev jag så där sur igen 😉 men viss avsaknad av förmåga kan vara direkt skadligt för mitt barn.

  4. Jag ska lägga in det här som ett mantra i min kontaktbok (där jag loggar alla kontakter med skola, rektorer etc) har inga problem att hantera rektorer som inte vet och säger det men de som inte vet och försöker dölja det eller tror att de kan finta bort mig, arrgh!

  5. Du har så rätt Tina, men jag måste komma med ett men. Och det är det som teres och holmberger tar upp. Jag tycker som du att man ska utgå från att man har makten att förändra. Att man alltid ska sträcka ut en hand för samarbete. Det jag inte kan, oavsett om det är i min roll som rektor, lärare eller förälder (eller något annat”) kan säkert någon annan.

    Men när man inte får igång en dialog och bristen på kunskap får för stora konsekvenser för ens barn eller elev, då får man gnälla lite tycker jag… fast sen måste man göra något. byta skola till exempel om den möjligheten finns… eller få med sig någon auktoritet eller charmtroll som kan få igång dialogen…
    Jag skrev ett inlägg på lite samma tema, men bredare, för ett tag sedan ”lärare i behov av särskilt stöd”: http://prestationsprinsen.wordpress.com/2012/03/07/lararnas-arbetssituation-kan-liknas-vid-skolsituationen-for-elever-i-behov-av-sarskilt-stod/

  6. Jag arbetar själv som resurs för barn med adhd/asperger och jag förstår vad du menar ,men jag vill se en förändring hos dagens skolpersonal.Vårt uppdrag är att möta alla barn och ge alla barn vad dom behöver.Vi brukar säga på vår skola att alla elever är behov av särskilt stöd för att alla barn behöver olika saker.Sen om det är att få en speciell matsedel eller ett bildschema eller om det är extra läshjälp spelar ingen roll för vårt jobb är att ge barnen detta.Så skolan måste hänga med o ta sitt ansvar för alla elever.Utbildning o kurser finns nu saknas bara den egna individens ansvar.Tycker jag.Jag blir så ledsen i hjärtat när jag hör att barn och ungdomar inte vill gå till skolan pga av saker som enkelt skulle kunnat ordna om bara personalen tar ett steg bakåt o tittar över situationen ur barnets perspektiv och inte sitt egna.Bra blogg o tack för att du delar din vardag så det blir lättare för oss utifrån som vill hjälpa att förstå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s