Svaret!

Och rätt svar är: på bänken! Det finns inget sätt att veta det utan att känna Mathilda, att veta just hur hennes kroppsspråk ser ut. På bänken är hon totalt frånvarande och närmast avstängd. Överväldigad av intryck. En annan person hade kanske sett ut som på bilden med solhatten.

De flesta NT har ett gemensamt kroppsspråk, som ett världsomspännande språk som är begripligt över nationsgränserna. De flesta personer med autism har ett eget kroppsspråk. Ett språk som talas av ungefär en person och som oftast tillhör en helt egen språkfamilj.

En rycker hårstrån från skalpen eller tuggar på tungan av oro. En annan gör det av leda eller bara av koncentration.

När Mathilda säger att hon har ont låter hon precis likadan oavsett om hon slagit i ett finger eller vridit axeln ur led. Hon ser likadan ut i hållningen. Hon talar med samma tonfall som alltid. Om hon talade NT-språket hade jag lugnt kunnat utgå från att hon ljög eller i alla fall överdrev. Men eftersom jag känner henne väl vet jag att hon snarare underdriver på det som är mitt språk, och att hon liksom alla andra behöver tas på allvar när hon talar med sitt modersmål, som inte är kroppspråket jag talar.

Vattendroppar och att klippa naglarna gör ont på Mathilda. Skrik-, panik- och utbrottsont. Det gör inte ont på mig. Men jag hör ju vad hon säger och ser hur hon reagerar.

Att tro att någon säger som det är fast det låter som nåt annat på NT-språket. Och fast det inte är något som ger mig samma upplevelse. Att helt enkelt erkänna att någon annan upplever världen annorlunda. Det är respekt för mig. Eller som min man brukar säga: ”Jag förstår inte, men jag hör ju vad du säger.”

Annonser

7 responses to “Svaret!

  1. Min son sa lite lojt att han hade ont i örat…när trumhinnan hade brustit. Dock vrålar han när en lapp i tröjan (om jag glömt att klippa bort den) eller om sömmen på strumpan är fel.
    När paniken närmar sig tappar han axlarna på något vis och armarna ter sig ganska raka utmed kroppen.
    Åhhh, dessa små underbara krakar som man vill så väl. I bland blir det så fel ändå.

  2. Jag hade röstat på undre bilden om jag utgått ifrån min lilla, men de är ju inte samma så jag avstod helt från att rösta. Men bilden ser ut som nåt jag sett. Även i spegeln…

  3. Känns igen…klippa naglarna får endast jag göra, görs inte själv trots 15 års ålder, vilket många kan tycka är konstigt/fel osv. men det gör ont och hon fixar det bara inte…får inte till det med saxen/nagelklipparen och det får ta den tid det tar att hitta en strategi eller lösning som funkar för henne, samma med att sova ensam – i sin säng – i sitt rum…det tog 15 år för detta att ”mogna” och att hon själv bestämde sig, på hennes villkor, inte ett krav från andra runt omkring, så gjorde hon det i somras och sedan dess sover hon fler nätter inne hos sig än hos mig men backup finns allt, att hon får komma till mig precis när hon vill! Inga krav – utan på hennes villkor…

    Önskade mera respekt från omvärlden för hennes person/individ och inte att hon sattes i ett fack…har dessa diagnoser och förväntas bete sig så här och behöver endast detta osv. Kämpat i många år för hennes rättighet att få vara den hon är, få hjälp och stöd runt omkring sig…*suck*

    Tycker det är bra med detta Neurobloggarna och kommer blogg om det!

  4. Mellanbarnet här hemma har inte autism, är dock lite mindre normalstörd än de flesta, hon blir skogstokig på sömmar som sticks i byxor, ludd i strumporna etc men när hon fick armbågen ur led upptäckte vi det inte förrän dagen efter, då hon var tvärilsk eftersom hon inte kunde hålla i papperet och klippa med andra handen, hon sa inte ett ljud när de undersökte henne eller reponerade, tyckte mest illa om att läkaren höll hårt i henne när han drog rätt alltihop…

  5. Jag hade också gissat på undre bilden, men jag avstod från att gissa.

    Du skriver klokt som vanligt, men det där med att respektera, och tro på, att någon upplever världen annorlunda är nog det svåraste som finns. Jag har just upptäckt det. Det läskigaste med det är nog att jag insåg att jag inte upplever världen som många andra, eller att många andra inte upplever världen som mig.

  6. men hur gör ni för att klippa naglarna?
    mitt barn skriker och slåss och gör allt för att slippa klippa naglar och hår vilket gör att vi gör det väldigt sällan men tillslut måste man ju klippa naglarna och håret och jag har helt slut på idéer för att få det att funka… känns som jag prövat allt så ett litet kort nytt uppslag hade uppskattats väldigt mkt 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s