Superperfekta

Dagens läkarbesök avslutades med att läkaren försökte förklara för oss att en autismdiagnos inte bara innebär svagheter utan också styrkor, apropå de många diagnoserna och speciellheterna i vår familj. Jag och Conny tittade på varandra. Sedan sade jag leende:

”Åh, det är lugnt. Vi vet redan att vi är perfekta. Vi gillar oss som vi är.”

Jag tror att det lugnade honom.

När jag var liten satt en av min mammas bästa kompisar i rullstol. Jag kan inte minnas att jag funderade över det utom en gång; på affären när kassörskan pratade med min mamma i stället för med hennes vän. Varje gång jag står i en kassakö tänker jag på det. På hur otroligt nedlåtande det som människor räknar som omtanke kan vara.

Mammas vän brukade skämta massor om allt möjligt. Av henne lärde jag mig massor av rullstolsskämt. Ett av dem berättade jag för trettonåringen på vägen hem efter läkarens utläggning.

Det var tre tjejer, en döv, en blind och en rörelsehindrad som kom till ett önskevattenfall. Om man tog stigen genom vattenfallet kunde man önska sig vad som helst och det slog in.

”Fantastiskt”, sade tjejerna till varandra, nu har vi vår chans!

Först gick den döva över.

”Jag kan höra, jag kan höra”, ropade hon från andra sidan vattenfallet. Sen gick den blinda över.

”Jag kan se, jag kan se!” hördes det från andra sidan.
Sen rullade tjejen i rullstol genom vattenfallet.

”Nya däck, nya däck!” skrek hon överlyckligt.

Kanske är det provokativt för en del att en människa som har en funktionsnedsättning inte mest av allt skulle vilja slippa den. Men vet ni, det är inte alls alla dagar som det jag önskar mig mest av allt är en familj där alla är normalstörda. Ofta vill jag bara ha ett bättre veckoschema och en tystare köksfläkt, ett hus med fler rum och bättre ljudisolering.

Vi vet att vi är superperfekta i vår familj. Sen att andra inte alltid håller med, det är deras problem. Vi vill inte att andra definierar våra styrkor och svagheter eller klappar oss på våra huvuden; vi är alldeles vanliga människor, precis som du som läser det här.

Alla har styrkor och lättheter. Alla har bekymmer och svårigheter. Tough luck. Det är farligt att leva; man kan dö av det. Men i vår familj vet vi att vi är perfekta som vi är. Tack för applåderna!

Annonser

9 responses to “Superperfekta

  1. Jag älskar det här inlägget.
    Det enda som är värre än folk som inte förstår att man kan gilla sin funktionsnedsättning är folk som försöker släta över när man klagar på den.

  2. Du får mig att le ofta med dina inlägg. =)

  3. Underbart! Jag gillar Dig/Er också :0)

  4. Huvet på spiken . Ganska många bottnar i en kort text: gilla sig själv som man är, se styrkor, hantera andras reaktioner på ens egna avvikelser från normen. Jag känner igen mig på alla punkter.

  5. Du skriver så bra. Härligt att läsa att det finns fler än vi som har ”galghumor”. Tack för ett bra inlägg!

  6. Våra två vuxna diagnosbarn har varit på besök…. vid middagen en dag sa kära ”dott” : Vi har haft det bra, skönt o tillåtande tillsammans i familjen…det är bara i samvaro med vissa andra som problemen har varit mer synliga. Det värmde en mors hjärta ❤

  7. Helt underbart 🙂 Du får gärna en massa applåder för det inlägget av mig! Jag vill inte heller ha en familj som är normalstörda. För så roligt som vi har bortimellanåt tror jag inte dom har!
    Kram och tack för ett skitbra inlägg!

  8. Pingback: Eit filter, kanskje? « Mammaen og havet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s