Att lära sig ADL

ADL, Activities of Daily Life, är svårt för flera av mina barn. Rejält svårt. Jag har tänkt att vi ska ta ett par månader och jobba lite mer fokuserat kring begreppet ”jag behöver lära mig att klara vissa saker själv”. Ikväll har jag skissat på den här listan som diskussionsunderlag för vad barnen kan, vad de behöver träna på och vad de vill lära sig just nu.

Jag tror att egen lust att lära är en förutsättning för all undervisning. Därför vill jag inte bara portionera ut uppgifter utan stämma av med barnen var de känner att de befinner sig.

Femåringen är stor och kan själv. Nästan allt. Fast i smyg, som Lotta på Bråkmakargatan. Trettonåringen strävar efter att lära sig mer om matlagning och ser fram emot att bli mer självständig och så småningom flytta hemifrån. Mittenbarnen… tja, framtidsperspektiv är inte deras grej. Det ska bli intressant att ta del av deras tankar kring att klara saker själva.

Listan:

Jag kan

Jag lär mig mer om att klara mig själv

När jag blir stor ska jag ha lärt mig att ta hand om:

  • Mina kläder
  • Min mat
  • Min hygien (att vara ren och ha rena kläder)
  • Ordning
  • Ansvar (att bestämma mig för att göra bra saker och ta hand om andra)

Här kan jag kryssa för vad jag har lärt mig och vad jag vill träna mer på just nu.

Kläder
När jag blir större behöver jag klara av att ta hand om mina kläder. När jag blir vuxen och vill flytta hemifrån, då måste jag kunna ta hand om kläder. En del saker är lätta, en del är svårare. Jag kan:

  • Välja kläder som passar för olika tillfällen
  • Klä på mig
  • Lägga dagkläder och nattkläder där de ska vara
  • Lägga smutsiga kläder i tvättkorgen
  • Sortera in min rena tvätt i mina lådor
  • Tvätta kläder
  • Stryka kläder
  • Laga trasiga kläder
  • Följa en klädbudget

Mat
När jag blir större behöver jag kunna äta bra mat. Bra mat gör mig frisk och stark och hjälper mig att må bra. Jag behöver lära mig om hur man väljer och lagar mat så att jag kan välja att göra den maten jag gillar.

Jag kan:

  • Äta
  • Duka fram
  • Duka av efter mig
  • Duka av efter familjen
  • Sköta diskmaskinen
  • Diska för hand
  • Laga mat
  • Städa köket efter mig
  • Planera en matsedel
  • Göra en inköpslista och följa den

Hygien – Ren och fin
Ju större jag blir desto mer bryr sig människor omkring mig om att jag ser ren ut, luktar gott, har rent hår och rena kläder. Det är viktigt att lukta gott och vara ren. Kroppen håller sig friskare om jag håller mig lagom ren och byter kläder två eller tre gånger i veckan.

Jag kan:

  • Gå på toaletten
  • Torka mig
  • Tvätta händerna efter toabesök
  • Borsta tänderna
  • Se mig i spegeln och tvätta ansiktet om jag är smutsig
  • Duscha
  • Tvätta håret
  • Få mitt hår klippt
  • Klippa naglarna på händer och fötter
  • Hålla rent under mina naglar
  • Byta underkläder varje dag
  • Se vilka kläder som är smutsiga och lägga dem i tvätten
  • Avgöra när jag borde tvätta mig eller duscha
  • Använda deodorant

Ordning
Mina saker fortsätter att vara hela och fina om jag håller ordning på dem. Ordning betyder att alla saker ligger på sin plats. Ordning betyder också att jag gör de saker som ska göras när de ska göras. Till exempel gör jag hela morgonrutinen på morgonen, och inte bara en del, eller på kvällen.

Jag kan:

  • Plocka undan leksaker när jag har lekt
  • Plocka undan pyssel
  • Plocka undan allt som ligger på mitt golv
  • Hänga upp mina ytterkläder
  • Ställa mina skor på rätt plats
  • Följa ett städschema
  • Organisera bland mina saker (bestämma var allt ska vara)
  • Sortera in saker på rätt ställen
  • Bli klar i tid
  • Göra mina rutiner när de ska göras

Ansvar – bestämma själv
Att ta ansvar är att ta hand om olika sorters saker och situationer som är mitt jobb att ta hand om, och fixa så att de blir bra. Till exempel tar jag ansvar för ett mindre barn eller ett djur om jag vaktar dem, ger dem mat och är snäll mot dem. Att ta ansvar för mina läxor betyder att jag tar med läxböckerna i väskan och att gör läxorna i tid. Den som kan ta mycket ansvar får också bestämma mycket över sig själv. Vuxna bestämmer helt över sig själva för att de tar ansvar. Ju större jag blir desto mer behöver jag ta ansvar.

Jag kan:

  • Ta med skolpapper hem och visa dem för mamma eller pappa
  • Vara barnvakt åt ett mindre barn
  • Ge mat eller vatten åt djuren
  • Göra min läxa
  • Sluta spela när skärmstunden är slut utan att gnälla
  • Vara ute varje dag så att jag blir pigg och frisk
  • Göra klart mina rutiner innan jag börjar med andra saker
  • Göra saker som jag vet att jag borde göra även om mamma eller pappa inte tittar på
  • Påminna om någon glömmer något som jag kommer ihåg

12 reaktioner på ”Att lära sig ADL

  1. åhhh ADL är en så himla arbetsterapeut-ig term! vad fint att få se en familjs användning av den 🙂
    (jag är lite nördig såhär 3 veckor in pår arbetsterapeutprogrammet..)

  2. Pingback: Räddningen: Frukostmilkshake! | M som i underbar

  3. Min Son Har Också Tufft Med ADL. Detaljseende Skapar Krav På Perfektion Som Är Svårt Att Hantera För Honom. (Bättre Att Avstå ). Perceptionen Försvårar Likaså. Kväljs Av Konsistenser Med Mera. Är Också Ytterst Kravkänslig Och Tippar Lätt Om Kraven Överstiger Förmågan. Lärande Som Bygger På Mening Inom ADL – Är Ytterst Svårt Att Motivera. Då Han Inte Ser ”Belöningen” I Detta På Samma Sätt Som Vi. Eller Bryr Sig Om ”Argumenten” Överhuvudtaget Alls. Att Göra Listor Har Tyvärr Aldrig Fungerat För Vår Del. Det Har Bara Skapat Tumult. Och Motstånd. SpecialSpecialpedagogik. Att Arbeta I Ytterst Små Steg. Där Det Inte Upplevs Som Ett Krav. Ett Steg I Taget. Med Belöningar. Såväl Kortsiktigt Som Långsiktigt Är Bäst För Vår Del. I Lyhördhet. Och Följa Hans Egen Individuella Utveckling. Där Hans Kronologiska Ålder Är Missvisande. Inom Flera Områden. I Det Behövs Mycket Skräddarsys. Individuellt. Still.

  4. Du har aldrig funderat på att sadla om och börja jobba med föräldrar och barn på typ Hab så att man som familj kan få lite konkreta tips på hur man ska göra någon gång???
    Fast det är klart, du måste ju flytta hit till oss då också 😉

    • Hehe, det kanske vore nåt! Jag föreläser ju iofs om tydliggörande pedagogik och saker man kan göra, men oftare för proffs än för föräldrar.

      • Ja, jag vet ju att du gör det, men det är den där direkta förädlracoachingen som är så avgörande för om man som familj får till det eller inte. I alla fall är det det som jag saknar allra mest. Någon som säger ”okej, ni har svårt med x och y, då föreslår jag att vi börjar att träna på 1 och 2. Sen utvärderar vi och ser om vi behöver ändra.” Typ så.

      • Ja, det är verkligen välbehövligt med sånt! Jag upplever att vi får det från hab. Varje år har vi planeringsträff med hab tex, en årlig utvärdering av läget, och planering av insatser och uppföljning. Men det är nog väldigt olika på olika ställen.

  5. Hej,
    Jag såg det här inlägget för många år sedan då mina barn fortfarande var ganska små (och ännu odiagnosticerade) och tyckte det var genialiskt.

    Idag är jag så tacksam över att du skrivit det och för att jag tydligen lagrat i min hjärna vart jag sett det, för framtida behov.
    Tack!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.