Looking for yes

En rektor jag intervjuade i jobbet sög ivrigt i sig uttrycket ”Looking for yes” när vi ofrånkomligen halkade in på diagnoser och skillnader i hjärnans preferenser för inlärning. Det är ett uttryck som jag tror att jag hämtade från Mary Sheedy Kurcinkas bok Raising your spirited child, en utmärkt bok som tog oss genom flera diagnoslösa år och sett i efterhand har gjort att vi kunnat hjälpa Mathilda att bli otroligt mycket mer välfungerande än vad som någonsin borde ha varit möjligt.

Looking for yes, att leta efter ja. Mönstret är enkelt. Hitta ett sätt att säga ja i stället för nej. Ingen vill lyssna på nån som vrålar (eller säger) nej hela tiden. Alla gillar att få ett ja. Det kan låta för lätt, på gränsen till banalt, men det fungerar otroligt väl, för att förhindra utbrott i stunden och för att bygga fram en relation och kunna arbeta på följsamhet och problemlösning.

Från början är det svårt, att vråla ”NEJ”  är en djupt rotad vana för den som har en sjövild unge. Eller en unge som verkar lida av selektiv dövhet. Eller en unge som helt enkelt befinner sig så långt bort att ett rejält vrål är enda sättet man tror sig kunna få uppmärksamhet på. Att lämna ifrån sig den där superpuffran och övergå till att säga ja, det är minst sagt läskigt i början, tills man upptäcker hur det fungerar.

Numera gör jag det näst intill reflexmässigt:

”Jag ska klä ut mig till sjöjungfru”, hojtade Mathilda strax före läggdags.

”JA!” utbrast jag. ”Jag vet! En sjöjungfrupyjamas, för nu är det pyjamasdags. Vilken pyjamas ska sjöjungfrun ha ikväll?”

eller

”Jag vill ha ett TUGGUMMIIIIII” ylade lillasyster när kön ringlat sig fram till kassan.

Reflexerna satte in: ”Ja, tuggummi är verkligen jättegott! Och vi HAR redan tuggummi hemma, så vi behöver inte ens köpa!”

”Jag vill köra en liten kundvagn!!!”

”Vilken bra idé! Ser du någon liten kundvagn här?”

”Eh…. nej.”

”Ojdå. Hur ska vi göra nu? Kan du komma på en lösning?” (det här brukar jag kalla för att inte ta ansvar för hur verkligheten ser ut. Det är inte mitt fel att små kundvagnar inte regnar på beställning från himlen över oss, och jag tar inget ansvar för detta trista faktum. Mitt jobb är inte att hålla ungen nöjd, utan att hjälpa henne att förhålla sig till verkligheten.)

Att säga ja leder oftare till inlärning än att säga nej. Ett litet tips så här på söndagskvällen. Men var kommer uttrycket ifrån? Vet du?

Annonser

19 responses to “Looking for yes

  1. Tusen tack för tipset! Det ska jag försöka ha i åtanke nästa gång jag bara vill säga nej, nej, nej! 🙂

  2. 😀 Låter bra det!

  3. Hmm… det här får mig att tänka på nåt min yngsta sa angående att hon jämt jämt jämt säger Jag vill ha, oh vad fin, den skulle jag vilja ha om saker man ser ute. Och jag säger alltför ofta Det har vi inte råd med, det får du önska dig till din födelsedag, jag är inte gjord av pengar, man kan inte få allt man önskar osv.

    En gång sa hon att hon inte prompt menar att jag SKA köpa saker när hon säger så, så det skulle gå fint att säga Ja, den är fin, och så vore det bra med det. Tror du jag kände mig som en idiot?? Men ändå får jag påminna mig själv gång efter annan. Vanor kan vara ett elände att bryta. Tack för påminnelsen!

  4. Och så kom jag att tänka på den här bloggen:

    http://hostlycka.blogspot.com/2011/06/att-bekrafta-barns-kanslor.html

    där hon även länkar till:

    http://www.petrakrantzlindgren.se/pages/daerfoer-aer-jag-emot-beloeningssystem.php

    som jag fann väldigt intressant.

  5. Superbra tips, det ska jag tänka mer på i fortsättningen! 🙂

  6. Klokt!
    En gång för urminnes tider så var jag med om en aktivitet som kallades yes-game. Vi var ett gäng amatörskådisar som körde det som uppvärmning, men det är iofs irrelevant.

    Det gick ut på att någon kastade ur sig ett förslag ”Vi springer och ställer oss i hörnet” då skulle alla andra entusiastiskt ropa ”JAA!” och sen springa och ställa sig i hörnet. I början kändes det lite småfånigt, men ganska snart blev man på fantastiskt humör. Dels av sin egen (från början) fejkade entusiasm, men också av de andras fantastiska respons på mina förslag.

  7. Alfapetsmamma, bra länkar, tack! Det är att bekräfta är en viktig sak, viktigare än att hålla med tycker jag. Kristina och Natalia, kul att ni gillar det! Berätta gärna hur det går! Fia, ja, det är en jättebra uppvärmare det där. 😀 Och rolig! En gång i tiden hade jag den underbara förmånen att ha en lärare i svenska som också var teaterpedagog… Det var tider det!

  8. Bra, bra, bra, bra, bra!!!!!!!

  9. Åh vad jag gillade stycket om att inte ta ansvar för hur verkligheten (eller omständigheterna) ser ut.

  10. Läste om en undersökning, där man på något sätt satte bandspelare i närheten (eller tillochmed på, minns inte) treåringar och spelade in allt som sades till dem. En skrämmande stor del, tror det var minst 70%, handlade om förbud av olika slag. Det tog jag till mig, och försöker att inte säga ”nej” i onödan, utan hitta positiva lösningar. ”Banka på den här kastrullen istället för kristallvasen!” ”Ät den här bananen istället för blomjord, vetja!” Men ibland är det svårt – det känns bisarrt att glatt föreslå ”Doppa händerna i tvålvatten istället för i toaletten där du just har kissat!” Ibland behövs ett nej. Men just för att man inte gödslar med nej, så kan de tas mer på allvar, inbillar jag mig!

  11. Ja, barn möter otroliga mängder negativ feedback, som egentligen inte lär dem särskilt mycket eftersom positiva intryck ger mycket större svar i hjärnans inlärningsfunktioner när man mäter med EEG på just små barn (eller personer med npf). Vuxna lär sig av nej, men barn lär sig av ja! Det betyder inte att man alltid ska gå med på allt, men just det där att avleda, att visa vad man ska göra, såna saker är ovärderliga i inlärningssammanhang. Tycker jag.

  12. Jag läste en bok som heter”Explosiva barn” , i den beskrevs 3 korgar, a,b,och c. Där skulle man ”stoppa” livsviktiga saker i a, oviktiga saker i c, och förhandlingsbara saker i korg b. Det vart inte många saker som hamnade i korg a till en början,alltså sådana som var kravfyllda eller besvarades med ett nej. korg b var förhandlingsbara och vi fick ”resonera” hur vi skulle göra med dem. I korg c, hamnade det väldigt många saker, (som vi senare flyttade upp i korg b när vår dotter blev äldre) hon gillade glass, bananer i pyjamas, det räckte oftast inte med en, till en början sa vi nej till glass nr 2, för barn ska ju inte ha mer än en glass…men dessa utbrott och långa gråtattacker som blev följden var tröttande för hela familjen. vi sa ja och gav henne glass nr 2 och ibland även en tredje. efter en tid så uteblev frågan om glass och när hon blev äldre stoppade vi glassfrågan i korg b. Metoden är inte som den du beskrev men handlar om att dämpa onödiga krav som man som förälder ställer på barn, och barn med npf orkar ju inte med lika höga krav så det är bara att lägga ner och bli en ”familjen annorlunda” och vi har tom lärt oss”gilla läget”

  13. Jättebra! En äldre släkting lärde mig detta. Jag snäste nej och hon viskade ”Varför då”? Det går nästan alltid att säga ja, det spar tid och alla blir gladare. Ibland stjäl det lite tid att plocka fram vattenfärgen, utklädningslådan eller att låta dem vara med att laga maten, men i slutändan spar man in den tiden. Det gäller bara att komma ihåg där och då i vardagsjäkten. Svårt!

  14. Pingback: Att säga ja | M som i underbar

  15. Åh, just den boken hjälpte oss i många år också. Som vi jobbade med att säga ja. Nu har vi tappat det lite (men inte helt) så tack för påminnelsen!

  16. Reblogged this on i Ord och Bild and commented:
    Ja!

  17. Vi låste ju Kurcinka tillsammans med en läsecirkel på SB och jag har sedan dess praktiserat ”Looking for yes”-filosofin. Greene har liknande tankar i Explosiva barn, men jag upplever att resonemanget var mer renodlat i Raising your spirited child. Det i alla fall superbra hos oss.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s