Att GÖRA förlåt

Idag har jag gjort nåt bra!

Mathilda är ofta väldigt dum mot pojkarna. Med flit, alltså, hon blir arg över nåt (som ingen annan förstår) och slår dem eller säger jätteelaka saker, räcker ut tungan osv. Sparkas. I förrgår högg hon efter Noah med en sax (man måste alltid vara beredd!). Men hon säger aldrig förlåt om man inte tvingar henne. Jag gillar inte att tvinga till förlåt, samtidigt funkar det inte att hon får göra och säga vad som helst och de ska bara ta det för att hon inte förstår att man behöver göra något för att bli sams. De blir ledsna. Och vill inte vara med henne.

Vi har pratat om förlåt, men Mathilda förstår inte vad det betyder. Jag har försökt förklara, men det är svårt att definiera förlåt. Hon vill inte säga det. Hon kan till nöds teckna förlåt (märkligt nog)‚ men inte alltid det heller. Och hon har liksom väldigt lite blidkande beteende, har aldrig haft det. Det kommer ingen olja på vågorna från hennes håll.

Idag fick jag en idé. Jag tänkte att om jag kunde göra ”förlåt” till något konkret, påtagligt, så skulle hon kanske förstå bättre. Så vi klippte ut hjärtan. Rosa hjärtan som Mathilda hade glitterpulver på (Hon älskar allt som är rosa och glitter) och så lite större vita hjärtan. Sedan lade vi ihop hjärtana, laminerade dem och klippte ut, samt satte självhäftande magnet på baksidan (som jag köpte igår för att göra bokmärken, och sedan kom på att de blir perfekta till schemat!). Nu sitter det fem ”förlåt-hjärtan” på kylskåpet i lagom Mathilda-höjd. När man har varit dum mot någon får man ge dem ett förlåt-hjärta. Det betyder förlåt.

Det som är märkligt med Mathilda är att hon kan gruppera. Om man säger nåt elakt eller om man slår någon, det hamnar i samma grupp ”vara dum mot”. Kanske av sig själv, kanske för att jag har tjatat, riktigt listat upp det ”att vara dum emot är att slå, sparka, nypa, riva, säga dumma dumma dig…”. När hon var mindre buntade hon inte ihop det till samma sak, faktiskt, då kunde man säga ”sluta slå Noah” varpå hon rev honom i stället 🙄 *suck*

I alla fall, hjärtana har fungerat över förväntan. I stället för att hamna i det vanliga ställningskriget mitt emellan ”sluta bråka” och ”bli sams” skuttade Mathilda glatt iväg (på anmodan alltså) och hämtade ett hjärta och gav till Noah, som blev glad eftersom han såg det som en gest till försoning. Mathilda slipper förlåt-ordet och får göra något praktiskt i stället, Noah upplever att hon bjuder till och ser hennes goda vilja. :vågen:

Jag har aldrig tänkt på ”förlåt” som en balanseringsakt förut, men så är det ju. Man säger förlåt för att uppväga något mindre bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.