Framgångsrika anpassningar i skolan för barn med ADHD, ADD, autism mm

Jag är rädd att det många gånger är svårt att förstå exakt VAD vi menar när vi pratar om anpassning i skolan. Många verkar tro att undervisningen ska bedrivas på ett helt nytt sätt, att anpassning alltid kostar massor av pengar och att det innebär mer arbete.

Jag hamnade i en debatt kring en vanlig missuppfattning häromdagen: Att skolan inte kan göra något ”om inte en massa annat anpassas i andra delar av barnets liv.”

För det första är barnens liv ofta, ofta ultraanpassade utanför skolan. För det andra är det klart att alla anpassningar spelar roll, vad är det för tramsigt sätt att försöka skylla ifrån sig ansvaret över den egna verksamheten på?

Delar av det jag skrev där handlar om hur olika skolor anpassat för enskilda elever, på enkla sätt, utan stora extrakostnader. 

Till debatten:

Tror du på riktigt att barnen med NPF som är hemma skulle vara i skolan bara de motionerade mer och undvek viss mat? På riktigt? Jag vill gärna ha lite referenser på det, tack. Forskarvärlden håller nämligen inte med dig om orsakssambanden här.

Det är otroligt fördomsfulla uttalanden du kommer med. ”om man inte samtidigt möter problemen från fler perspektiv och t ex tar bort droger som socker/snabba kolhydrater, läsk, energidrycker och dataspel” … Skolverket har en hög rapporter. Journal of Psychology har en hög studier. Ett tiotal yrkesgrupper jobbar med de här barnens anpassning. Hade det varit så enkelt som att kostsanera och röra sig mer hade ADHD, autism, Tourettes och Aspergers syndrom inte varit funktionshinder. Sorry. Du. Har. Fel.

Det är jätteviktigt med bra mat och att undvika dåligheter för de här barnen, och för oss alla. Men det är inte därför trettonåringar på autismspektrat går in i väggen, och det är inte orsaken till att hälften av alla föräldrar till barn med ADHD går ner i arbetstid för att de måste ha mer tid till att stötta sina barn i skolan.

60% av alla barn med autism i skolålder har någon gång mer än tre veckors frånvaro av orsaken att skolan inte kan möta deras behov. Alla vet det. Lägg ner sockerdebatten, tack.

Anpassningar i skolan är ofta enkla saker. Jag tar några exempel ur den verkliga världen:

  • En fritidsledare möter upp trettonåringen tre mornar i veckan (mer finns inte folk till trots att varje dag hade varit önskvärt), och går igenom schemat och hur trettonåringen ligger till med läxor.
  • Åttaåringen har ett eget ”vilrum”, ett tomt genomgångsrum som sällan används, med en soffa, en filt och en kudde som hon tagit med sig hemifrån. Dit kan hon gå för att vila. En kvart före lunchrasten är slut kollar en lärare att hon kommit in (åttaåringen har en klocka som larmar), så att hon hinner vila lite extra innan eftermiddagens lektioner.
  • Tioåringen åker taxi till skolan trots att det finns skolbuss. När han tog skolbussen tog orken slut redan innan skolan började på grund av ljudnivån och stöket.
  • Femtonåringen har ett färgkodat schema i skåpet och klassen arbetar oftast i små grupper.
  • Sexåringen har hörselskydd i matsalen och klassen äter först av alla för att få det så lugnt som möjligt.
  • Femtonåringen har en dag ledigt varje vecka för att orka med skolan.
  • Sjuttonåringen börjar klockan tio varje morgon, för att hennes biologiska klocka har störningar som varken sömnhormon eller sömnmedel hjälper mot.
  • På mellanstadieskolan har rastvakterna ansvar för att hålla i en styrd lek varje lunchrast. Det hjälper det tiotalet barn som har svårt att komma in i en lek eller att hitta på nåt att göra, men är också roligt för många andra barn och gör mycket för det sociala klimatet på skolgården.

Så. En mindre roman. Men det finns faktiskt väldigt mycket kunskap på det här området, och kunskap är effektivare än fördomar för att åstadkomma förändring.

Det finns ju många generella lösningar som hjälper de flesta barn också. Bildschema över dagen på tavlan, till exempel. Med text till bilderna blir det också en automatisk lästräning. Det fina med den typen av anpassningar är att den inte bara hjälper de två-fyra barn som har eller kommer att få diagnoser i en klass utan också de tre-fem elever som inte kvalar in i någon diagnos men ändå har lite svårt med arbetsminne, fokus och hörförståelse. De fem minuter extra som schemat tar att förbereda varje dag uppvägs mer än väl av att man som lärare behöver lägga åtskilligt mindre tid på att styra upp enskilda elever.

Potentialen är i storleksordningen fem minuters arbete ger 20 minuters tidsbesparing, eller mer. Enkla, effektiva saker. Specialpedagogiska skolmyndigheten har utmärkta faktablad med förslag på pedagogik och anpassningar som kan passa elever med olika typer av svårigheter inom NPF.

Jag tänkte fråga er om fler exempel, inte till den här debatten utan som en idékälla att ösa ur. Vilka enkla och mindre enkla anpassningar har du stött på i skolvärlden, och hur har de fungerat?

About these ads

19 responses to “Framgångsrika anpassningar i skolan för barn med ADHD, ADD, autism mm

  1. Ville bara säga att jag gillar denna blogg väldigt mycket. Du skriver så tydligt och bra. Spot on!

  2. Pingback: Framgångsrika anpassningar i skolan för barn med ADHD, ADD, autism mm | M som i underbar | vid vedspisen

  3. *Litet grupp barn med olika behov av lugn o kring sig som tillsammans med en pedagog äter lunch

    *Fritidspersonal som ALLTID möter upp sexåringen i hallen för att få hjälp in i ”bubblan” där övriga barn redan är.

    *Bildstöd med schema över dagen som du redan nämnt men har man redan fantastiska pedagoger som har ett stort för hela klassen kan barnet med behov få ett eget vid sin plats.

    *Placering av skolbänken mot en vägg, lämpligen ett hörn.

    *Specialkost vid lunchen med anpassad mat så att barnet åtminstone äter NÅGOT. Skolan är inte rätt plats att truga i barnet mat som är ”bättre” skoldagen måste fungera, det är nummer 1.

  4. Tack Jenny! Kom på två till: Hörlurar att lyssna på musik i för att bli mindre fipplig och inte störas lika mycket av ljud runtomkring.

    Tuggummi! Tuggummi är fantastiskt, som avledning, belöning, fysisk aktivitet, lugnande… Tuggummi förtjänar Nobelpriset!

  5. Den här är ur egen erfarenhet:

    Matbespisningen skickar hem matsedelen för terminen till den kräsne och multiallergiske sjuåringen med en lapp: ”Be N rita glada ansikten vid varje maträtt han gillar att äta” och anpassar sedan hans luncher efter det. Visst är det fantastiskt!

  6. Tennisbollar på stolarna för att minska skrapljud och rassel.
    En extra resurslärare i klassrummet på heltid.
    Extra förberedning inför veckan med stående schema med bildstöd, som gås igenom varje morgon.
    Rutiner.
    Extra samtal varje vecka om acceptans och kamratskap. Att acceptera varandras olikheter.
    Möjlighet (på eget initiativ) till eget omklädningsrum.
    Möjlighet (på eget initiativ) till angränsande lugnt grupprum, med resurslärare och fortsatt undervisning eller vila.
    Vilorum med avslappnande färger och möjlighet att välja tystnad eller musik.
    Alltid öppet för föräldrar att delta eller ta del av skolan.
    Möjlighet att äta på andra tider än lunchtid om det behövs.
    Ipads med appar som tillhör klassrummet.
    Möjlighet att skriva på bärbar dator istället för för hand.
    Ljudböcker.
    Arbetsmaterial utformat tillsammans med lärare och speciallärare.
    Speciallärare för stöd med svenska och matte.
    Skolgård som är indelad i flera ”rum” och många vuxna ute på rasterna.
    Alla vuxna känner barnen i ”huset”, där fsk-åk tre går tillsammans och sedan lika på mellanstadiet och högstadiet.
    Utökade utvecklingssamtal för att följa upp målen.

    Detta gäller för alla barn. Vår skola individanpassar skolgången. Kan bara tala för fsk- åk.3 men där fungerar det mycket bra.

  7. En så enkel sak som en gammaldags skolbänk, så att eleven slipper gå igenom klassrummet bort till en låda vid väggen vid varje ämnesbyte för att byta böcker

  8. Massor av bra tips att fundera vidare kring för mig, mitt barn och läraren. Dottern har precis fått sin diagnos, utan att man märkt något i skolan. Så nu gäller det att luska vidare i vilka problem som finns utan att man sett dem. Det här hjälper mig.

  9. Reblogged this on M som i underbar and commented:

    Anpassning, anpassning, anpassning. I det här inlägget och kommentarerna till det finns massor av förslag på sätt att anpassa i skolan. Fyll gärna på med tips!

  10. Anpassningar som jag önskar att jag kunde ha fått när jag gick i skolan (fick min AS diagnos först som vuxen):

    *möjlighet att få vara inomhus på rasterna och t.ex. rita eller läsa
    *specialidrott eller anpassade krav på den vanliga idrotten. (hade högsta betyg i alla ämnen, utom idrott där jag fick upprepade IG varningar.)
    *möjlighet att få arbeta i sin egen takt (i mitt fall snabbare, då jag ofta var klar först eller redan kunde saker innan, och sedan inte hade något att göra)
    *tillåtelse att lyssna på musik under ”eget arbete”, typ matte
    *tillåtelse att ha mössa inomhus
    *möjlighet att slippa arbeta i grupp
    *möjlighet till skriftliga istället för muntliga redovisningar

  11. Min son (8 år) åker skoltaxi trots att det finns skolbuss. En lärare möter alltid upp honom vid taxin. Han har talande tangentbord, egen dator, eget rum för att få vila, innehållande soffa och kudde. Denna avdelningen ligger i en egen byggnad intill skolan och där går 7 st barn av blandad ålder mellan åk 1-5 och har alltid 3-4 personal på plats. Han får dock alltid om han vill försöka att närvara ”sin egen klass” men det vill han aldrig. Då han upplever matsalen oerhört jobbig, hämtar en personal istället mat till hans egna vilorum. Dagarna är oerhört flexibla och ibland förekommer kanske bara 1-2 st 10-minuterslektioner. Andra dagar kan vara mer effektiva. Personalen är mycket kunniga om barnens funktionsnedsättningar och mycket förståelse finns, vilket både barn och föräldrar känner av.
    Couldn´t be happier!

  12. En skärm eller flera i matsalen, som skärmar av en del av synintrycken. Det kan man även ha i klassrummet. Men låt eleven välja färg på den, så den inte bländas eller har något rörigt mönster.

    Kläderna i kapprum med en annan klass som har andra tider, och därmed gör att kapprummet är tystare och lugnare när eleven är där. Och ett långt skohorn underlättar.

    På toaletten kan finnas en pall för att barnet ska känna markkontakt, barnring, en bok, kanske något att äta som trycker på. Sonen har för övrigt en egen toalett, så ingen ska hålla på att stressa och rycka i handtaget.

  13. I min dotters klass finns det en flicka med grav ADHD. Det största problemet klasskamraterna upplever är ett konstant ljugande vilket gör att flickan inte går att lita på.Klasskamraterna har stått ut med mycket genom åren och försökt efter sin egen förmåga och blivit brända. Tyvärr har klasskamraterna inte fått någon hjälp att förhålla sig till detta. Barnen är 12 och ADHDn verkar ha accelererat i smaband med puberteten. Kan någon ge råd hur de ska hjälpa flickan och sig själva?

  14. Jeanette Rosberg

    Min son 15 år asperger diagnos använder timstock,då han har stora problem med tidsuppfattning. Dator för all skrift, som går då han har problem med fin motoriken.tar alldeles för mycket energi att skriva för hand Och gör han det har han penngrepp.
    Anpassad skoldag 9-13 4 dagar i veckan och han åker särskild skolskjuts
    Äter lunch med assistenten..
    En pärm som han visar upp för dem som ska jobba med honom som heter ”Om mig” hur han fungerar osv som han gjort tillsammans med sin fantastiska psykolog på Hab.

  15. 9-åringen äter lunch i ett till matsalen angränsande rum då lukten i matsalen är för stark. Han äter tillsammans med några klasskamrater och en vuxen.
    I gymnastikens omklädningsrum är ljudet alldeles för högt för honom, men han har nu fått möjlighet att byta om i ett annat omklädningsrum tillsammans med två klasskamrater. Det har gått jättebra och han tycker att det är så skönt!

  16. Pingback: Alla barn blir förlorare när särskilt stöd uteblir | M som i underbar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s